När man går på obligatorisk kvällsföreläsning på skolan och inser att föreläsaren är: 1. Från gotland 2. Ska prata om statistik i U-länder 3. Har ticks och 4. Tror att han är rolig fast han är tråkig, då skulle vem som helst kunna bryta ihop. Ingen ont om gotländska men det passar helt enkelt inte ihop med statistikföreläsningar. Det låter fånigt, nästan lika fånigt som om en norrlänning skulle föreläsa om världsekonomi. Gotländska passar bättre i tv-program om vackra trädgårdar och i lottodragningar som Keno. Trots den olycksbådande kombinationen var jag och min kollega på toppenhumör. Det måste vara ett tecken på inre harmoni och lycka i själen när man kan skratta hysteriskt åt att barnafödandet har minskat med 30 % de senaste 50 åren (typ) och att BNP har ökat med 3,7 % i Botswana men minskat med 2,6 % i Nigeria (ja, det där var helt påhittat men ni förstår poängen). Antingen har jag blivit helt tokig eller så är jag bara glad på livet. Förmodligen en kombination av de båda. Hur som helst så älskar jag mitt nya positiva jag som sprider livsenergi till vänster och höger. 

PS. Idag klättrade jag upp på en sten på vägen tillbaka från simhallen och ropade högt "JAG ÄR FEMINIST". Mest för att testa hur det kändes. Det var roligt. Sen ville alla mina elever göra samma sak. Det kan väl inte vara fel, eller?