Direktlänk till inlägg 5 oktober 2017

Kom igeeen nu potatis

Av Nathalie - 5 oktober 2017 17:53

Jag vandrar runt i någon sorts bubbla av likgiltighet. Jag är inte mig själv. Det måste få ta tid, säger alla jag känner. Tråkigt nog är jag det norra halvklotets mest otåliga själ. Jag lovar, jag skulle behöva gå i avslappnings-yoga, medicinsk qi gong och tänka på andningen flera gånger om dagen. Jag menar, jag står knappt ut med en sån enkel sak som att vänta på Christoffer när han låser upp lägenhetsdörren. Jag vankar runt och sliter i handtaget, stampar med fötterna och börjar kasta av mig ytterkläder till höger och vänster. Christoffer får liksom dra ut nyckeln i farten medan dörren svänger upp och jag pressar mig in. Hur ska jag kunna vänta på att hitta mig själv i det här mörkret?


Jag tror att jag har ärvt det otåliga anlaget från pappa. Han är som jag. Vi kan vara på en födelsedagsmiddag och mitt uppe i efterrätts-fasen när han plötsligt ropar ”NU ÅKER VI”. En och en halv minut senare sitter han i bilen och på den tiden har han också hunnit svepa en kopp kaffe, duka av bordet och ge alla en hej-då kram. Men jag förstår pappa. Han är liksom… effektiv. Ingenting behöver ta längre tid än nödvändigt. Med en enkel överslagsräkning kan man kalkylera hur lång tid saker borde ta och om det överskrider gränsen tappar vi båda tålamodet direkt. Pappa blir arg och jag får onaturliga svettningar. På grund av otåligheten har jag utvecklat diverse egenheter som jag tror hjälper för att skynda på saker. Till exempel tror jag absolut att det går snabbare att koka potatis om man samtidigt trycker kastrullen mot plattan och ropar ”kom igeeen nu potatis”. Och visst jobbar kassörskor lite snabbare om man stirrar på klockan (det måste vara ett armbandsur, så har man inget får man låtsas att man har det) och sedan vänder blicken mot utgången. Fast det funkar bara om man ska köpa något riktigt dyrt. Ska man köpa strumpor på H&M riskerar man iställer att råka ut för extra långsam service så det rekommenderar jag inte.


Christoffer brukar säga att jag är speciell. Ibland säger han konstig, men efter det arga ögat lägger han till ”på ett bra sätt”. Bäst för honom!

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Nathalie - 29 juni 2020 22:51

Jag tillhör 30 + kategorin och identifierar mig som en trött, sliten och 10 kg för tung mamma. Men då och då får jag feeling. Det hände mig ikväll när jag var ute på en löptur (låter ju väldigt hurtigt när jag skriver det så). Jag hade musik i öronen...

Av Nathalie - 26 november 2017 20:41

Instagram verkar tro att jag är fascinerad av ormar. Och det vet ju alla, att ormar ger mig dödslängtan. Ibland skriker jag hysterisk och hoppar upp i knät på den som står bredvid. Oftast är det någon bekant som får ta emot mig, men ibland överraskar...

Av Nathalie - 15 november 2017 21:15

Jag ska vara ärlig. Jag är en träningsfuskare. Jag älskar att gå runt på jobbet och prata om alla pass jag ska köra i veckan. När arbetsdagen är slut säger jag hejdå till alla och slänger träningsbagen över axeln samtidigt som jag fiskar efter uppmun...

Av Nathalie - 19 oktober 2017 20:03

Vi har precis kommit hem från en semestervecka på La Gomera. Det var tydligt att det handlade om en charterresa till de svenska pensionärernas paradis - Kanarieöarna. Minst hälften av resenärerna var liksom iklädda Hawaiiskjorta och stråhatt redan på...

Av Nathalie - 20 september 2017 09:45

  Det är onsdag morgon och jag sitter i en fåtölj hemma på Stopvägen. Jag ser mig omkring i det som skulle ha blivit ditt rum. Det mesta är förberett. Kontorsmöblerna som stod här inne tidigare är sålda. Byrån är tom så när som på de små bebiskläde...

Skapa flashcards