Jag har varit upptagen med någonting som tydligen kallas livet. För två veckor sen packade jag och T våra väskor och tog Ryan till Frankrike och Biarritz. Jag hade mitt livs bästa vecka, men jag vägrar att skriva om det för ingen kommer att förstå. Det går inte att beskriva total LYCKA. Det blir bara cheesy och en aning skrytigt. Det får stanna i våra långtidsminnen. När vi blir gamla och senila och drabbas av Alzheimer kommer vi att ha glömt bort namnen på våra män och istället tjata om ’the time of our lives’ - Biarritz 2013.

På tal om att skryta. Sylvain Wiltord som tydligen har spelat i Arsenal är totally into me. I can tell! Vi träffades ute och jag gav honom dissen, men sen när jag fick veta att han var en rik föredetta fotbollsspelare besvarade jag varenda en av hans blickar. Tänk vad lite kändisskap kan göra. Mamma fattade ingenting när jag berättade att jag hade honom kring mitt lillfinger och sen lät honom gå. DU KUNDE HA GIFT DIG RIKT OCH FLYTTAT TILL FRANKRIKE!!!!!!! Well, jag berättade aldrig att han snart ska fylla 40. Jag vet inte om hon hade förstått kompensationsfaktorn.

För två dagar sedan fyllde jag tjugofem. I flera månader har jag förberett mig på chocken genom att ljuga om min ålder om någon frågat. Jag har med självförtroende svarat jag är tjugofem fast jag egentligen bara har varit tjugofyra och ett halvt. Med humöret på topp och ett välförberett psyke klarade jag av dagen utan en enda självmordstanke. Nu är jag redo för nya utmaningar. Hit me! Jag är oövervinnerlig.

"Allt som kan uppfinnas är nu uppfunnet och därför är det lika bra att lägga ner patentverket" sa visst Charles H. Duell, chef för amerikanska patentverket, år 1899. Sen dess har det ju hänt en del på uppfinningsfronten. Men det finns fortfarande saker kvar att göra kan jag konstatera efter idag. Jag tog med mig handduken ut på grannområdets gräsmatta och lade mig på min favoritplats för att sola. Jippi, jag kunde riktigt känna hur solbrännan började ta form. Sen kom ett litet moln. Och ett till. Ettriga jävlar, tänkte jag och blev irriterad. Tillslut var hela himlen täckt av det där äckliga vita och jag frös. Varför har ingen uppfunnit en flygande molnuppsamlare som kan åka runt och suga åt sig vattenånga? I’m just saying – den svenska sommaren hade fått lite högre klass!

Istället åkte jag in till stan för att shoppa. Jag har sett massa snygga surfbrudar och alla har keps! Det är ett absolut MÅSTE! Jag provade olika modeller och insåg att jag var smokin' hot i den dyraste. Men hellre snygg och fattig än ful och rik. Sen gick jag ut ur butiken och tappade mobilen i stengolvet. Imse vimse spindel kom på besök och rånade mig på 1500 spänn (ja, det är vad lagningen kostar, believe me, jag har gjort det förr). Jag kunde inte låta bli att faktiskt nynna på imse vimse spindel samtidigt som jag vände på klacken, gick tillbaka in i butiken och sa: ”Hej, jag vill lämna tillbaka den där kepsen jag köpte för 4 minuter sen”. Det är tur att jag är lycklig i själen. Therese, my love, om tre dagar kvällssurfar vi i solnedgången! Då spelar ingenting annat någon roll.

Jag och T klagar på att vi är fattiga. Oj vad vi gnäller. Det lustiga är att vi är singlar med heltidslön. Var tar pengarna vägen, kan vem som helst undra? Så här går det till (lyssna på proffsen): Igår kände vi för att dansa. Vi började på Scandic Anglais där vi drack ett glas vitt för 90 kr. Därifrån tog vi en taxi till Soap bar. Det var visserligen bara 200 meter bort men vi ville skona våra fötter, det förstår ju vem som helst, att det är oskönt att gå i klackar. Vi vägrade att kliva av förrän taxin hade kört upp på gågatan och ställt sig precis utanför entrén. Sjukt nöjda klev vi ur taxin men kom på att Sturecompagniet faktiskt skulle vara lite trevligare (ja det var en snygg kille inblandad där någonstans också). Vi tog en ny taxi tillbaka och pekade på skylten dit vi ville åka. Precis där, 150 meter åt det hållet. Chauffören gav oss en misstänksam blick och frågade vad vi jobbade med. Vi är idrottslärare, berättade T och lät sjukt nöjd, ungefär som att hon precis hade sagt att hon var gift med en oljeshejk. Vi klev ur taxin och betalade glatt 180 kr i inträde. T haltade lätt eftersom hon hade smällt bildörren i sin egen höft med förklaringen att fula gula taxibilar har världens längsta bildörrar. En liten shot blev två och drinkarna smakade mums. T tog en taxisightsing för att leta efter Collage (har man fått span på en snygg kille gäller det att ta sin chans liksom). Varken hon eller chauffören hittade. Hon planerade att ta nattbussen hem (jag är stolt över dig!!!!) men det visade sig att nattbussen inte gick under sommarsäsongen. TYPISKT!  Dyra jävla taxihelvete. För samma kostnad hade vi kunnat ta oss tur och retur till Barcelona.

Jag var inte ens bakis när jag vaknade. Inte den minsta lilla huvudvärk. Det skulle kunna vara ett tecken på att jag druckit med måtta. Eller ett tecken på att min lever lärt sig att rena blodet extra snabbt för att undvika förgiftning. Pick you choice (mamma och mormor, trust me). Jag hade bestämt dejt med F och vi gick till Vasaparken för att dansa en nybörjarkurs i Salsa. PÅ RIKTIGT!!! Jag stod där för allmän beskådan och skakade på höfterna. Jag kastades runt mellan herrarna/gubbarna som en fjäder (eller flodhäst) och hade inte en susning om vad jag pysslade med. MEN DET VAR ROLIGT!!!!!!

Och till sist en sorglig notis. Min alkoholiserade granne (jag inser att jag inte har gett henne det mest originella smeknamnet) har blivit vräkt. Hon hade tydligen hotat någon i hyresgästföreningen. Jag hjälpte henne att packa ihop sina grejer och kunde inte låta bli att blänga argt på killarna som var här för att låsa hennes lägenhet. De bara stod där med armarna i kors och väntade medan hon släpade sina saker ner för trappan. ”Hjälp henne inte” sa en av dem och hånlog. Jag blev förbannad och skällde ut honom så nu finns väl risken för att jag också blir vräkt. Hoppas inte. Jag trivs här, men jag kommer att sakna dig LENA!!

Jag har på riktigt världens bästa pappa. Han är hjälpsam och generös så att andra får skämmas. Som till exempel när det var strejk i SL-trafiken förra veckan. Då ringde pappa och frågade hur jag skulle lösa situationen och jag berättade att jag planerade att ta tjänstledigt och campa i sängen samtidigt som jag skrev hotbrev till SL:s VD. Han erbjöd sig att ta bilen från Ekerö, hämta mig i Telefonplan, köra mig till Jakobsberg, vänta på att jag jobbat klart, köra mig tillbaka till Telefonplan, lämna bilen här och cykla hem till Ekerö så att jag skulle kunna låna ut bilen till vänner med körkort under midsommarhelgen. Hängde ni med? Typ hundra mils bilkörning bara för min skull. Jag blir tårögd och önskar att jag hade ärvt lite fler av min pappas fina sidor. För även om jag och pappa är lika på många sätt så delar vi främst destruktiva egenskaper. Till exempel vårt labila humör. Vi kan båda bli så där arga så att andra tror att vi är förrymda psykpatienter från den stängda avdelningen. Ibland blir vi arga på själslösa ting. Som när man slår i smalbenet i bordet och bara vill ta fram yxan och hugga sönder det i småbitar för att hämnas. Vi ropar och skriker högt – BORDJÄVELFANSKAPDÖ!!!! Sen får bordet arga blickar i flera veckor och ingen förstår varför. Bara jag och pappa. Världens bästa pappa.

På senare tid har jag levt som om jag vore vilket miljonärfru som helst. Jag äter räkor med aioli på djurgården, dricker uteserveringsvin och köper nya kläder för att slippa tvätta. Det visar sig både på bakkontot och på låren. Nu inser jag att det bara är två veckor kvar till min och Tess surfresa och det är kris på träningsfronten. Det blir gym och löpträning VARJE DAG i 14 dagar. Morgon och kväll. Jag måste ta tillvara på tiden. Imorgon när vi åker och badar med fritids får jag helt enkelt springa ikapp bredvid pendeltåget och simma som en dåre fram och tillbaka mellan bryggorna samtidigt som jag vaktar barnen. Och kolhydratsfri kost. Helst sån där Blå Band som man blandar med vatten. Hur många kalorier kan det vara i en pulverpåse? Typ 1 kalori. Då blir det lagom med en påse om dagen. Andra dieter som jag har i åtanke är tuggummidieten och karamellfärgsvattendieten (det måste ju vara roligare att dricka vatten som åtminstone ser ut att smaka saft tänker jag). Synd att jag har karaktär som en glupsk varg.