Jag är vuxen. Jag tror att jag har fattat det nu. Jag kan riva sönder listan över saker jag vill blir när jag blir stor eftersom jag redan har passerat bäst-före-datum. Det är bara att acceptera att jag aldrig kommer att bli idol-vinnare, delfinskötare, proffsdansare, världsberömd skådespelare eller stenrik. Jag är Nattis, idrottslärare, singel och semi-glad. Lite som den där signaturmelodin för Mc Donalds från 90-talet: livet har sina goda stunder. Men där emellan är allt mest skit. Positiva saker med att vara vuxen är att jag gör precis vad jag vill, när jag vill och hur jag vill. Glass och kolasås i sängen? Dansa på köksbordet? Halsa ur vinflaskan? Javisst! Negativa saker med att vara vuxen är att INGEN TAR HAND OM MIG när det går åt helvete. Jag ringde till exempel mamma och tiggde efter en ny dator eftersom den gamla är trasig (jag är så fattig, jag kommer att svälta ihjäl, snääällaaaa). Hon förklarade på ett sådär typiskt mammigt och pedagogiskt sätt att "lilla gumman, du är 24 år, har ett heltidsjobb och inte ens några barn att försörja. Du måste SPARA". Nu råkar det vara så att jag tycker att spara är universums tråkigaste ord. Jag gillar att slösa. Leva i nuet. Fånga dagen. Ja, det finns en miljon uttryck som egentligen innebär samma sak: skjut inte upp ditt liv. Njut! Ögonblicket är nu. Den här månaden har jag till exempel bokat en surfresa, lagat telefonen (twice), köpt uteserveringsvin varje helg och roat mig på Tivoli i Köpenhamn. Det sa jag förstås inte till mamma. Men nu har jag alltså kommit till insikt - shit - jag är VUXEN. Jag måste börja spara till pensionen!!!