Det här inlägget tillägnar jag David på jobbet efter som han är lika kattig som jag. Majo. 

Med risk för att vara trälig kommer ännu en uppdatering på kattfronten. Igår genomfördes nämligen operation befria katt. Händelseförloppet stäcker sig över flera timmar, men jag ska försöka fatta mig kort. Det hela startade med att Coockie var borta när jag kom hem från jobbet. Jag gick min vanliga detektivrunda med ficklampa, gummistövlar och nattlinne. Jag hittade henne inlåst i ett trapphus ett par kvarter längre bort. Klockan var efter midnatt och inget fönster var upplyst. Eftersom jag inte hade någon nyckel till porten försökte jag tillkalla lägenhetsägarnas uppmärksamhet genom diverse tallkottskastning. Jag signalerade SOS med ficklamps-morse och använde ett litet dött träd (i brist på långa pinnar) som knackredskap för att nå fönstren på andra våningen. När ingenting hände klättrade jag med lite hjälp av en parkerad cykel upp och hängde mig i fönsterkarmen till lägenheten på bottenplan. Taktiken var att stirra in genom sovrumsfönstret, men jag orkade inte dra mig hela vägen upp utan hängde där och sprattlande längst husfasaden. För att undvika missförstånd med polisen släppte jag taget och letade fram hyresvärldens nödnummer. Vid 2-tiden fick jag tag på jourbilsmannen. Han svor över att ha blivit väckt och var inte alls medgörlig när jag försökte pruta på utryckningskostnaden. Efter någon halvtimme eller så dök han ändå upp med portnyckeln och befriade min älskling. Slutet gott...

 

Yvonne

18 november 2015 14:12

Haha!
Jag skulle gjort likadant!
Har två stallkatter som aldrig varit ute på nätterna.
Ropar in dem kring 21 tiden och för det mesta kommer kissarna direkt med svansarna i vädret, men
Ibland kan det dröja till midnatt pch det är omöjligt att gå och lägga sig förrän katterna är inne vinter som sommar!
Sköt om dej och kissemissen!
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tillhör 30 + kategorin och identifierar mig som en trött, sliten och 10 kg för tung mamma. Men då och då får jag feeling. Det hände mig ikväll när jag var ute på en löptur (låter ju väldigt hurtigt när jag skriver det så). Jag hade musik i öronen...

Instagram verkar tro att jag är fascinerad av ormar. Och det vet ju alla, att ormar ger mig dödslängtan. Ibland skriker jag hysterisk och hoppar upp i knät på den som står bredvid. Oftast är det någon bekant som får ta emot mig, men ibland överraskar...

Jag ska vara ärlig. Jag är en träningsfuskare. Jag älskar att gå runt på jobbet och prata om alla pass jag ska köra i veckan. När arbetsdagen är slut säger jag hejdå till alla och slänger träningsbagen över axeln samtidigt som jag fiskar efter uppmun...

Vi har precis kommit hem från en semestervecka på La Gomera. Det var tydligt att det handlade om en charterresa till de svenska pensionärernas paradis - Kanarieöarna. Minst hälften av resenärerna var liksom iklädda Hawaiiskjorta och stråhatt redan på...

Jag vandrar runt i någon sorts bubbla av likgiltighet. Jag är inte mig själv. Det måste få ta tid, säger alla jag känner. Tråkigt nog är jag det norra halvklotets mest otåliga själ. Jag lovar, jag skulle behöva gå i avslappnings-yoga, medicinsk qi go...