När datorn går sönder, mobilen strular och tv-boxen bara inte vill starta. Det är då man önskar att man hade en sån där boyfriend som extraknäcker som tekniskt geni på helgerna. Istället gör man sitt bästa och inser efter flera timmars jobb att det är omöjligt. Det är bara att slänga allt i en grön kontainer och köpa nytt. Då önskar man att man att man hade en pojkvän som var chef på banken, men inte ens det har jag. Typiskt. Jag kanske låter lite bitter nu och ja, jag är nog lite bitter. Ingenting går vägen utan mer åt skogen. 

Jag åker till surfparadiset biarritz om exakt 71 dagar. Vi flyger med Ryan Air. Samtidigt som vi bokade våra biljetter var det reklam på tv: Kalla Fakta granskar Ryan Air -"Piloter larmar om osunda arbetsvillkor och om pressen att spara pengar, till och med på bränsle". Den här resan kan bli en upplevelse utöver det vanliga. Senst vi flög med Ryan kunde vi inte låta bli att gapflabba från start till slut. Till exempel:

- Jag köpte en macka och fick tillbaka växelpengar i fyra olika valutor. Värt att tillägga är att personalen först gick runt bland resenärerna och tiggde efter växelpengar. De gjorde alltså som vilken bank som helst, lånade pengar för att kunan betala av lån. Smart. Vi gapflabbade.

- Längst fram i planet satt en tjock farbror. Han hängde fram över magen med gapande mun och såg död ut. Vi förstod genast att det var honom flygpersonalen hade drogat för att få tag på växelpengar. Vi gapflabbade.

- Flytvästarna som användes under säkerhetsgenomgången var smutsiga och trasiga och såg ut att vara använda ett hundratal gånger. Vi gapflabbade.

- Vi beställde en dyr ostbricka för att lyxa till det. Den brickan visade sig vara lika stor som en tändsticksask. Vi gapflabbade.

- Vi väntade på våra väskor vid rullbandet. När den sista väskan tittade ut genom hålet stannade bandet bums. Ni vet, för att spara el. Vi gapflabbade. 

Nu väntar vi med spänning på vad som ska hända den här gången!

Vi människor lever i ett samhälle med ett kraftigt innovationsflöde. Vi matas med ny kunskap och måste kritiskt granska våra källor. Människor som bara accepterar andras argument utan att själva vara pålästa lever farligt. Det här försöker jag att lära mina elever. Ofta har de starka åsikter kring religion, kultur och politik. I själva verket har de starka åsikter i de flesta frågor. Det är dock intressant att gräva på djupet för att se vad de grundar sina åsikter på. Jag kan inte låta bli att röra runt i grytan. Det kan väl inte vara förbjudet? Jag älskar diskussioner som eventuellt skulle kunna leda till nya insikter, både hos mig själv och hos eleverna. De är nyfikna. Igår fick jag frågan vilken Gud jag tror på. När jag svarar att jag är agnostiker tittar de på mig som att jag (åter igen) är knäpp. Det är tydligen ingenting man läser om i årskurs fyra. Jag förklarar: "Det enda jag med säkerhet vet är att jag ingenting med säkerhet vet". Stackars barn! I största förtroende kan jag berätta att det faktiskt händer att jag ber till Gud "för säkerhets skull". Men det måste ju vara vanligt tänker jag. Jag är också nyfiken. Mina elever lär mig att skilja på religion och kultur. De motbevisar fördomar och bidrar till ny kunskap och erfarenhet som jag kommer att bära med mig forever!