Jag och Jonas skriver B-uppsats på temat stress. Vi läser sida upp och sida ner i diverse vetenskaplig litteratur och tycker oss lida av både det ena och det andra symptomet.

Trötthet? Check!

Humörsvängningar? Check!

Koncentrationssvårigheter? Dubbel-check!

Minskad aptit? Nej (tusan också)

Forskningen är entydig. För att minska stress krävs följande åtgärder:

• Låt disken eller tvätten vara för en kväll
• Lyssna till kroppens signaler
• Har du möjlighet att minska din arbetstid?
• Ta fikaraster
• Berätta om din stress för omgivningen

Fikaraster och minskad arbetstid. Sounds like a good plan. 

Kvällen ägnar jag därför åt diverse stress-reducerande aktiviteter, nämligen: 

1. Sträckläsning ur Elvis the comic - måndagszombie (laaaavliiiiiii)

2. Pusselbyggande (min senaste hobby)

Min mamma menar att hon har svårt att känna igen människor. Hon kan inte se en hel film utan att blanda ihop huvudpersonen med flera olika biroller och hon tycker att alla grannar ser ungefär lika dana ut. Det verkar som att jag har ärvt den egenskapen. Thank's mom.

På tunnelbanan stöter jag på en tant. Det råder inga tvivel om att jag känner igen henne, frågan är bara från vad. Hon kommer fram och ger mig ett strålande leende, en stor kram och säger "Guuuud vad länge sen". Jag är säker på att jag ska komma på vem hon är under tiden vi pratar och spelar med: "Jaaa guuud vad länge sen"

Konversationen i ungefärliga drag:

Hon: "Jag har tänkt mycket på dig, hur det går för dig och vad du gör nu förtiden?"

Jag: "jaa jag har tänkt på dig också! (vem är hon!? Hjälp, tänk nu)

Hon: Så vad har du gjort sen vi sågs senast?

Jag: (När träffade jag henne senast? Var det i grundskolan? Gymnasiet? Eller är det någon som jag lärt känna på senare dagar? Panik, Nu måste jag svara) .... "Jag är fortfarande tränare i Brommagymnasterna och pluggar på GIH?"

Hon: "Tränare i vadå?"

Jag: "Gymnastiktränare" (okej, jag känner henne inte genom gymnastiken alltså, phuu)

Hon: "Jaa du gör som dina föräldrar alltså"

Jag: "Ja visst" (Är hon en familjevän? En avlägsen släkting? Mormors syster kanske. Hon som skickar pengar på födelsedagar och julafton? En gammal dagmamma?)

Hon: "Hur går det med killen då?"

Jag: "Jodå, det knallar och går" (neeej vad säger jag? Dumma dumma jag. Vilken kille syftar hon på?)

Hon: "Så ni är tillsammans fortfarande, vad roligt!"

Jag: "Eh jo. Råcksta, här ska jag visst av, jag bor här"

Hon: "Jag trodde att du bodde i vällingby"

Jag: Jag har flyttat. Hej då! (Fan!!)

Looovely. Kan det bli värre?

Sen gick jag och handlade men glömde att ta med mig varorna. Jag bara betalade och gick. Jag hör att någon visslar efter mig och tänker: "Idioter, ragga på någon annan" innan jag inser att et är en kille som springer efter mig med mina varor. Thanks. 

For your information -

I fredags tappade jag bort min sminkväska. Jag är nästan säker på att jag lämnade kvar den på perrongen vid Rådmansgatans tunnelbana. Tusan också. Jag spenderade hela morgonen åt att skramla ihop mina sista besparingar så att jag skulle kunna köpa en ny sminkväska med det viktigaste innehållet. Jag hittade ett stycke kupong med 20 % rabatt (H&M), en bonus på 200 kr (H&M, den får man om man köpt för mer än 7500 kr under ett år, hick!!!!), tre presentkort á 19 kr (H&M), 105 kr (H&M) samt 500 kr (Åhlens). Dessutom lämnade jag tillbaka mina glitter-hot-pants som jag köpte till dansbarren och cashade in 200 kr (H&M). Detta medförde ett näst in till förlustfritt inhandlande av mascara, puder, foundation, ögonbrynspenna, glitter-eyeliner, läppglans och rouge. Katschiiiing katschiiiing!!!! 

Med huvudet fullt av psykologiska termer och sociala försvar väljer jag nu att ta en paus i pluggandet (jag har ansträngt mig till max i hela 10 minuter!) till förmån för andra viktiga uppgifter. Tv 4as fuskbyggarna låter ganska intressant. Och det skulle behövas städas i garderoben. Och sen har jag ju faktiskt inte skurat golvet på länge heller (faktum är att jag aldrig har gjort det). Allting annat än att plugga lockar. Jag kanske ska passa på att göra rent köksfläkten? Good plan. 

Jag vet precis hur jag ställer mig till psykologiska frågor. Jag är en första klassens behaviorist. Jag tror på stimuli och respons. Det är hela hemligheten bakom min framgång. Stimuli: en gelégroda per läst sida i psykologiboken. Respons: jag läser tills gelégrodorna är slut.