Som den överdrivet neurotiska människa jag är finns det ett uttryck som får mig att vilja anmäla mig som frivillig svärdsslukare på närmsta cirkus eller hoppa från västerbron med ett lakan i ren frustration. Jag hör det hela tiden, allt som oftast av människor som helt saknar ansvarstänk och förnuft. Till exempel:

- Oj, jag glömde din hjärtmedicin

- Oj, det brinner i köket

- Oj, jag råkade spilla sylt på din bröllopsklänning

- Oj, det var visst frätande syra i shampooflaskan

- Oj, barnen i Gambia svälter ihjäl

Med det gemensamma svaret: Äh det löser sig. Det ordnar sig. Det ska nog fixa sig ska du se. Här är en tanke: DET LÖSER SIG INTE! Någon måste ta tag i det hela, lägga upp en plan, organisera åtgärder. Och den personen är inte du. Det är så tröttsamt, ja rent outhärdligt, att se samma personer göra samma fel om och om igen. Och eftersom andra genast förstår att det kommer att gå åt pipan rusar de in och tar över. Ser till att det faktiskt löser sig för idioterna som ser allt från den ljusa sidan. Och sen kan de kalla sig för positiva människor medan vi andra blir negativa, tråkiga bakåtsträvare. VI ÄR TRÖTTA PÅ ATT LÖSA ERA PROBLEM! 

 

Bramis

21 maj 2013 21:23

Så rätt!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tillhör 30 + kategorin och identifierar mig som en trött, sliten och 10 kg för tung mamma. Men då och då får jag feeling. Det hände mig ikväll när jag var ute på en löptur (låter ju väldigt hurtigt när jag skriver det så). Jag hade musik i öronen...

Instagram verkar tro att jag är fascinerad av ormar. Och det vet ju alla, att ormar ger mig dödslängtan. Ibland skriker jag hysterisk och hoppar upp i knät på den som står bredvid. Oftast är det någon bekant som får ta emot mig, men ibland överraskar...

Jag ska vara ärlig. Jag är en träningsfuskare. Jag älskar att gå runt på jobbet och prata om alla pass jag ska köra i veckan. När arbetsdagen är slut säger jag hejdå till alla och slänger träningsbagen över axeln samtidigt som jag fiskar efter uppmun...

Vi har precis kommit hem från en semestervecka på La Gomera. Det var tydligt att det handlade om en charterresa till de svenska pensionärernas paradis - Kanarieöarna. Minst hälften av resenärerna var liksom iklädda Hawaiiskjorta och stråhatt redan på...

Jag vandrar runt i någon sorts bubbla av likgiltighet. Jag är inte mig själv. Det måste få ta tid, säger alla jag känner. Tråkigt nog är jag det norra halvklotets mest otåliga själ. Jag lovar, jag skulle behöva gå i avslappnings-yoga, medicinsk qi go...