Varje morgon granskar jag mig själv i trappuppgångens smalspegel. Den har varit min vän hela året eftersom jag alltid ser bättre ut i den än i min egen tjockspegel. Konvex eller konkav, inte vet jag, men jag har förstått att alla speglar inte visar samma sak. Det är som när man går på H&M och köper kläder som sitter supersnyggt och sen kommer man hem och inser att man ser ut som en överdrivet tjock flodhäst. Hur som helst, jag har kunnat stå där i trappuppgången och uttala de där orden "spegel, spegel på väggen där..." och för det mesta känna mig hyfsat nöjd. Jag har kanske inte varit vackrast i landet men jag har åtminstonde klarat mig ifrån att krossa glaset med knytnäven. Nu har min granne helt plötsligt fått för sig att plocka bort spegeln och jag tvingast se mig själv i tjockspegeln vilket gör mig på dåligt humör. Jag inser hur patetisk jag är. JÄTTEPATETISK! Jag måste vara försiktig. Vissa egenskaper blir man liksom aldrig av med. Istället växer de sig starkare med åren. Det är därför människor som närmar sig pensionen har personlighetsdrag som kan vara så outhärdliga att andra har svårt att vistas i dess närhet längre än ett par minuter åt gången. De är överdrivet arga, snåla, kryptiska eller bittra. Ålderdomshemmen kryllar av hypokondriker, mytomaner, alkoholister och de som är besatta av samlingar av olika slag. Det är svårt att tänka sig att de för ett par decennier sedan var helt normala. Det var innan kritisk blev ilsken och sparsam blev girig. Jag menar det - tänk dig för innan du befäster nya, ograciösa egenskaper. Jag har redan räknat ut mina framtidsdrag: tjurskallig och överanalytisk. Det klingar inte direkt fint i mina öron.

 

Simon Birging

28 juni 2013 10:54

Uppfriskande läsning Natta, med hög igenkänningsfaktor på många delar i bloggen :)

 

Nattis

1 juli 2013 22:26

Tack Simon! Hoppas att det är bra med dig! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tillhör 30 + kategorin och identifierar mig som en trött, sliten och 10 kg för tung mamma. Men då och då får jag feeling. Det hände mig ikväll när jag var ute på en löptur (låter ju väldigt hurtigt när jag skriver det så). Jag hade musik i öronen...

Instagram verkar tro att jag är fascinerad av ormar. Och det vet ju alla, att ormar ger mig dödslängtan. Ibland skriker jag hysterisk och hoppar upp i knät på den som står bredvid. Oftast är det någon bekant som får ta emot mig, men ibland överraskar...

Jag ska vara ärlig. Jag är en träningsfuskare. Jag älskar att gå runt på jobbet och prata om alla pass jag ska köra i veckan. När arbetsdagen är slut säger jag hejdå till alla och slänger träningsbagen över axeln samtidigt som jag fiskar efter uppmun...

Vi har precis kommit hem från en semestervecka på La Gomera. Det var tydligt att det handlade om en charterresa till de svenska pensionärernas paradis - Kanarieöarna. Minst hälften av resenärerna var liksom iklädda Hawaiiskjorta och stråhatt redan på...

Jag vandrar runt i någon sorts bubbla av likgiltighet. Jag är inte mig själv. Det måste få ta tid, säger alla jag känner. Tråkigt nog är jag det norra halvklotets mest otåliga själ. Jag lovar, jag skulle behöva gå i avslappnings-yoga, medicinsk qi go...