Under högtidshelger som midsommar kan jag inte låta bli att drabbas av solsidan-vibbar. Josephine ”Mickan” Bornebusch vandrar omkring i Saltis och smider planer för hur hon ska överglänsa sina vänner i den oskrivna men prestigefulla vem-har-det-bäst-på-midsommar-tävlingen. Jag kan se framför mig hur regnet öser ner medan Mickan desperat beställer partytält med inbyggda solcellslampor och poserar framför digitala fotoväggar med skärgårdskänsla och lyckliga barnansikten. Jag ska skriva ett helt manus och skicka in till TV4. Vänta bara…

Jag vet inte hur det är med er men min news feed på facebook och instagram är smockfull av happy-faces och jordgubbstårtor. TITTA HÄR HUR BRA VI HAR DET!!!! Nästan som ett desperat rop på hjälp. SE HUR LYCKLIG JAG ÄR NU DÅ!!!! Jag är inte bättre själv, men ibland får jag för mig att det är så patetiskt att jag vill lägga mig ner och gråta och tagga en bild på mig själv i fosterställning. Ja, antingen det eller klippa ihop ett kollage där jag skakar hand med självaste prins Carl Philip och rubrisera det med någonting klyschigt: ”Inte för att skryta, men...”. Självklart med svenska flaggan i topp.