Efter gårdagens första lektion ville jag bara skriva SKJUT MIG i pannan och gå till rektorn och säga upp mig på plats. Jag funderade över mina valmöjligheter och kom fram till att vilket barnfritt yrke som helst skulle kunna passa: fåraherde på landsbygden, vandrarhemsansvarig i Jukkasjärvi eller skogshuggare i de finska skogarna. FINE WITH ME!

T****** (jag vill inte hänga ut mina vänner) hörde av sig och vi bestämde oss för att ses efter jobbet. Vi listade saker som var gratis: promenad, fönstershopping och tullmuseet. Tråkigt konstaterade vi och åkte till Gröna Lund, köpte åkband och drack vin ur plastglas. Kvällen var magiskt vacker och det spelade ingen roll att vi var dubbelt så gamla som alla andra pop expressen fans. Här kommer vi – galet snygga, fräscha och totalt lyckliga! När Gröna Lund stängde stod våra limousiner och väntade på oss utanför porten men vi valde att ta spårvagnen, ni vet, för omväxlings skull. I hemlighet sneglade vi avundsjukt på limo-passagerarna men insåg snart att det gav dem tillfredsställelse och då pekade vi näsorna i vädret och spatserade förbi med självbelåtna steg. På tvärbanan stod vi som packade sillar. Någon frågade: 1. Får jag smaka lite popcorn? Och 2. Vill ni följa med till café mix? (eller frågade han om vägen? Jag kommer inte ihåg, men syftet var glasklart, det var en invit). Jag stirrade ner i min popcornbägare och mumlade att ”vi ska hem men här har du popcorn”. Sen tittade jag upp och mötte blick med killen från himmelriket och hans medelsnygga kompis. Jag ångrade mig genast och ville bara skrika: ”VI HAR INGA PLANER, VI KAN FÖLJA MED ER” men det var för sent. De klev av och jag och T****** stod kvar som två fån och funderade på om vi skulle åka tillbaka och springa efter. Vi konstaterade att det kunde verka lite väl desperat så vi skonade oss själva från den förödmjukelsen. Tack och lov. Idag kunde jag vakna i min säng med värdigheten i behåll.