Min alkoholiserade och ilskna granne är i farten igen (men missförstå mig inte, hon är toppen). Den här gången är hon arg på hyresgästföreningen som har placerat en stor grön låda med sand nedanför hennes köksfönster. ”Är de helt jävla dumma i huvudet, lämnar fritt fram för inbrottstjuvar?” I förrigår natt skyfflade hon upp 550 liter grus, ställde lådan under grannens fönster (de är inte direkt bästa vänner), och skyfflade tillbaka gruset igen. Granne nummer två (också alkoholist) blev tokförbannad och nu är det krig. Idag kastade han hennes uteserveringsbord i marken och stampade på det tills det bara återstod en liten vedhög. Hahaha. Roligt tycker jag, som beskådar det hela från min solplats med betryggande avstånd, samtidigt som jag med spänning väntar på nästa drag.

Det finns ingenting som kan stoppa mig från att vara genomlycklig. Inte ens att jag fortfarande är blek och småknubbig, vilket i normala fall gör mig galen. I tisdags var jag på intervju och idag fick jag erbjudande om jobbet. Jag tackade JA och sprang tre varv runt kvarteret och badade i alla vattenspridare som jag passerade samtidigt som jag sjöng på den första melodi som dök upp i mitt huvud ”EN TVÅ TRE, FANTA & ROSÉ, EN TVÅ TRE, GE MIG FANTA & ROSÈ”. Hemsk låt, kvinnoförnedrande video, men ändå så fantastisk att vråla till. Killen från public service som ansvarade för vattningen blev grinig och påpekade att gräsmattorna blev förstörda. Jag berättade om mitt nya jobb och frågade om han kunde ta en bild när jag hoppade genom vattenstrålen och han insåg väl att jag var löjligt glad och aningen sinnesrubbad. Sen hoppade han också genom vattenspridaren för att fira att jag har fått nytt jobb.