Jag hade tänkt inleda min blogg med någonting annat än ”Jag…” men det gick åt helvete. Jag har inte tid att skriva om demokrati och fred på jorden när jag har mina egna bekymmer. Min pappa brukar säga: ”Nathalie, du är tamejfan aldrig nöjd”. Då blir jag förstås jättearg och kommer med motargument även om jag vet att han har rätt. För mig är gräset alltid grönare på andra sidan, hur klyschigt det än må vara. Ta vad som helst:

Äter jag hallonglass är jag mer sugen på chokladglass och äter jag chokladglass är jag mer sugen på kolanappar och äter jag kolanappar känner jag mer för sockerkaka. Det är ju omöjligt att välja i affären eftersom jag vet att jag kommer att vara missnöjd vilket beslut jag än tar. Jag kan lika gärna köpa lite av allt. Och sen undrar jag varför jag är ur form till sommarsäsongen. Där har du svaret.

Idag är jag mest missnöjd över att ingen har friat till mig än. Jag har suttit här på soffan och bara väntat på att bli överraskad. Som i vilken kärleksfilm som helst. Jag vill bli tagen med storm, men istället paddlar jag runt på stilla vatten. När är det min jävla tur? Runt omkring mig händer det saker. Vänner skaffar barn och köper gemensamma hushåll. Min ungdomskärlek har förlovat sig. Han friade med buller och brak och blev lyckligast i världen. Jag fällde en tår av lycka och tio av avund. Han tröstade med att jag kan vara hans reserv i fall han blir lämnad. Men jag är trött på att vara andras reserv. Plan B. Om det skiter sig. Jag vill också dela jordgubbe i parken, även om jag suckar högt när jag ser andra göra det (först får du en tugga sen får jag en tugga, hallå det finns fler, titta i burken ska ni få se).