Jag hade tänkt inleda min blogg med någonting annat än ”Jag…” men det gick åt helvete. Jag har inte tid att skriva om demokrati och fred på jorden när jag har mina egna bekymmer. Min pappa brukar säga: ”Nathalie, du är tamejfan aldrig nöjd”. Då blir jag förstås jättearg och kommer med motargument även om jag vet att han har rätt. För mig är gräset alltid grönare på andra sidan, hur klyschigt det än må vara. Ta vad som helst:

Äter jag hallonglass är jag mer sugen på chokladglass och äter jag chokladglass är jag mer sugen på kolanappar och äter jag kolanappar känner jag mer för sockerkaka. Det är ju omöjligt att välja i affären eftersom jag vet att jag kommer att vara missnöjd vilket beslut jag än tar. Jag kan lika gärna köpa lite av allt. Och sen undrar jag varför jag är ur form till sommarsäsongen. Där har du svaret.

Idag är jag mest missnöjd över att ingen har friat till mig än. Jag har suttit här på soffan och bara väntat på att bli överraskad. Som i vilken kärleksfilm som helst. Jag vill bli tagen med storm, men istället paddlar jag runt på stilla vatten. När är det min jävla tur? Runt omkring mig händer det saker. Vänner skaffar barn och köper gemensamma hushåll. Min ungdomskärlek har förlovat sig. Han friade med buller och brak och blev lyckligast i världen. Jag fällde en tår av lycka och tio av avund. Han tröstade med att jag kan vara hans reserv i fall han blir lämnad. Men jag är trött på att vara andras reserv. Plan B. Om det skiter sig. Jag vill också dela jordgubbe i parken, även om jag suckar högt när jag ser andra göra det (först får du en tugga sen får jag en tugga, hallå det finns fler, titta i burken ska ni få se).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tillhör 30 + kategorin och identifierar mig som en trött, sliten och 10 kg för tung mamma. Men då och då får jag feeling. Det hände mig ikväll när jag var ute på en löptur (låter ju väldigt hurtigt när jag skriver det så). Jag hade musik i öronen...

Instagram verkar tro att jag är fascinerad av ormar. Och det vet ju alla, att ormar ger mig dödslängtan. Ibland skriker jag hysterisk och hoppar upp i knät på den som står bredvid. Oftast är det någon bekant som får ta emot mig, men ibland överraskar...

Jag ska vara ärlig. Jag är en träningsfuskare. Jag älskar att gå runt på jobbet och prata om alla pass jag ska köra i veckan. När arbetsdagen är slut säger jag hejdå till alla och slänger träningsbagen över axeln samtidigt som jag fiskar efter uppmun...

Vi har precis kommit hem från en semestervecka på La Gomera. Det var tydligt att det handlade om en charterresa till de svenska pensionärernas paradis - Kanarieöarna. Minst hälften av resenärerna var liksom iklädda Hawaiiskjorta och stråhatt redan på...

Jag vandrar runt i någon sorts bubbla av likgiltighet. Jag är inte mig själv. Det måste få ta tid, säger alla jag känner. Tråkigt nog är jag det norra halvklotets mest otåliga själ. Jag lovar, jag skulle behöva gå i avslappnings-yoga, medicinsk qi go...