Idag har min kollega berättat exakt hur det går till när man föder barn inför en hängiven elevskara. Hon utelämnade inga detaljer. Vi fick till exempel veta att moderkakan ser ut som en blodig pannkaka och att läkaren snittar genom sju olika lager vid kejsarsnitt (hud, underhudsfett, fascia, muskler, bukhinna, livmoder och bukblåsa). Sen illustrerade hon olika födelseställningar med största inlevelse: ståendes, hukandes, liggandes på sidan osv. Jag skrattade så att jag grät. Sen grät jag lite till när jag kom på att: HERREGUD, ska jag behöva gå igenom det där? Jag fick nästan lite second thoughts. Och killar, tro inte att ni kommer undan. När barnet väl har kommit ut är det er uppgift att hålla i den slämmiga, blodiga klumpen (som min kollega så ihärdigt påstår att ni kommer att älska, well, det återstår att se).

Jag har tänkt på den där mamma-grejen. Tänk om jag blir en hemsk förälder. Det är min mardröm – att göra alla fel så att ungen blir helt missanpassad. Jag har stött på de flesta sorter och vet precis hur jag inte vill bli. Men jag kanske flippar så fort ungen tittar ut genom hålet och glömmer bort allt vett. Tänk om jag blir så där äckligt överbeskyddande så att barnet måste ha fullfjädrad hockeyutrustning för att få cykla på minsta lilla trehjuling. Eller en sån där bohemisk typ som sätter mitt barn i en stråkorkester och tycker att fiol är vackert på riktigt. Eller ett hälsofreak-wannabe som anser att allt annat än nyckelhålsmärkta böngroddar är livsfarligt. Eller någon av de klassiska typerna: en tigerförälder som pressar mitt barn till bristningsgränsen för att leva ut mina ouppfyllda drömmar, en nanny-förälder som använder mutor och skamvrå i alla lägen eller en curlingförälder som sopar banan så att barnet blir helt apatiskt och hjälplöst. Eller värst av allt - en stressad arbetsnarkoman som köper min kärlek för pengar och tror att barnet är lyckligt fast det helt uppenbart är självmordsbenäget. Ja ni fattar. Det finns en miljon mamma-typer som jag vill undvika.

PS. Jag hoppas att du som läser det är inte väntar barn. I så fall ber jag om ursäkt och önskar dig lycka till (det kommer att behövas, förlåt!!!). Det kommer att bli a-piece-of-cake!

PPS. HERREGUD JAG ÄR INTE GRAVID. JAG PRATAR OM FRAMTIDEN!