Idag har min kollega berättat exakt hur det går till när man föder barn inför en hängiven elevskara. Hon utelämnade inga detaljer. Vi fick till exempel veta att moderkakan ser ut som en blodig pannkaka och att läkaren snittar genom sju olika lager vid kejsarsnitt (hud, underhudsfett, fascia, muskler, bukhinna, livmoder och bukblåsa). Sen illustrerade hon olika födelseställningar med största inlevelse: ståendes, hukandes, liggandes på sidan osv. Jag skrattade så att jag grät. Sen grät jag lite till när jag kom på att: HERREGUD, ska jag behöva gå igenom det där? Jag fick nästan lite second thoughts. Och killar, tro inte att ni kommer undan. När barnet väl har kommit ut är det er uppgift att hålla i den slämmiga, blodiga klumpen (som min kollega så ihärdigt påstår att ni kommer att älska, well, det återstår att se).

Jag har tänkt på den där mamma-grejen. Tänk om jag blir en hemsk förälder. Det är min mardröm – att göra alla fel så att ungen blir helt missanpassad. Jag har stött på de flesta sorter och vet precis hur jag inte vill bli. Men jag kanske flippar så fort ungen tittar ut genom hålet och glömmer bort allt vett. Tänk om jag blir så där äckligt överbeskyddande så att barnet måste ha fullfjädrad hockeyutrustning för att få cykla på minsta lilla trehjuling. Eller en sån där bohemisk typ som sätter mitt barn i en stråkorkester och tycker att fiol är vackert på riktigt. Eller ett hälsofreak-wannabe som anser att allt annat än nyckelhålsmärkta böngroddar är livsfarligt. Eller någon av de klassiska typerna: en tigerförälder som pressar mitt barn till bristningsgränsen för att leva ut mina ouppfyllda drömmar, en nanny-förälder som använder mutor och skamvrå i alla lägen eller en curlingförälder som sopar banan så att barnet blir helt apatiskt och hjälplöst. Eller värst av allt - en stressad arbetsnarkoman som köper min kärlek för pengar och tror att barnet är lyckligt fast det helt uppenbart är självmordsbenäget. Ja ni fattar. Det finns en miljon mamma-typer som jag vill undvika.

PS. Jag hoppas att du som läser det är inte väntar barn. I så fall ber jag om ursäkt och önskar dig lycka till (det kommer att behövas, förlåt!!!). Det kommer att bli a-piece-of-cake!

PPS. HERREGUD JAG ÄR INTE GRAVID. JAG PRATAR OM FRAMTIDEN!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tillhör 30 + kategorin och identifierar mig som en trött, sliten och 10 kg för tung mamma. Men då och då får jag feeling. Det hände mig ikväll när jag var ute på en löptur (låter ju väldigt hurtigt när jag skriver det så). Jag hade musik i öronen...

Instagram verkar tro att jag är fascinerad av ormar. Och det vet ju alla, att ormar ger mig dödslängtan. Ibland skriker jag hysterisk och hoppar upp i knät på den som står bredvid. Oftast är det någon bekant som får ta emot mig, men ibland överraskar...

Jag ska vara ärlig. Jag är en träningsfuskare. Jag älskar att gå runt på jobbet och prata om alla pass jag ska köra i veckan. När arbetsdagen är slut säger jag hejdå till alla och slänger träningsbagen över axeln samtidigt som jag fiskar efter uppmun...

Vi har precis kommit hem från en semestervecka på La Gomera. Det var tydligt att det handlade om en charterresa till de svenska pensionärernas paradis - Kanarieöarna. Minst hälften av resenärerna var liksom iklädda Hawaiiskjorta och stråhatt redan på...

Jag vandrar runt i någon sorts bubbla av likgiltighet. Jag är inte mig själv. Det måste få ta tid, säger alla jag känner. Tråkigt nog är jag det norra halvklotets mest otåliga själ. Jag lovar, jag skulle behöva gå i avslappnings-yoga, medicinsk qi go...