Min kollega Ali skulle kunna vara min livscoach. Han kommer från Iran och har spelat fotboll i deras landslag. Hur coolt är inte det? Ali pratar i bilder och det tog månader innan jag faktiskt förstod vad han dillrade om. Nu får hans metaforer mig att smälta. Som idag efter att han hade haft utvecklingssamtal med en elev: ”Förr det var konflikt, nu vi delar rosor”. Eller som efter en bra lektion: ”Eleverna har megafoner till öron och jag svär de kommer bli solar i universum”. Eller efter en misslyckad lektion: ”Vi begär barnen ska sparka på en boll. Vi hela tiden köper nya skor men det går inte, de har inga ben”. Förra veckan när jag var deppig hade Ali lagt en bulle på mitt arbetsbord. Jag dör lite inombords. Vilken klippa! 

Idag har jag bara haft en lektion i doppboll och den gick käpp rätt åt helvete. Det var omöjligt att få tyst på ungarna och jag skrattade inombords åt min egen katastrofala lärarinsats. Därefter spann jag och Ann-Sofie vidare på det där med att vara en dålig lärare och uppfann spelet "kast med liten bomb". Spelreglerna är enkla. Kasta bomben till varandra och den som håller i bomben sist åker ut. Det skrattade vi åt i ungefär en kvart. Sen utvecklade vi spelregler för "bazookakull" och "minfältsstafett". I hemlighet med glimten i ögat förstås. 

På vägen hem från jobbet gick jag in i en affär och köpte allt som såg gott ut. Ni vet, utan att titta på prislappen eller överväga vad som egentligen verkar rimligt för en diabetiker. Det resulterade i minimaränger, kolasås, färska räkor med aioli, fyllda oliver, popcorn, jordgubbar, sprutgrädde och hallonkräm. Mums! Inte en enda bra-att-ha-vara som shampoo, toapapper eller tvättmedel. Efter att ha ätit jordgubbar med grädde och maränger till middag är jag nu mätt. Fyllda oliver någon? 

På vägen hem stannade jag också till för att samtala lite med min alkoholiserade granne. Jag berömde henne för insatsen med våra rabatter som är finast i hela telefonplan. Hon har planterat rosor, påskliljor och andra blommor som jag inte kan namnet på. Där efter hade hon fått klagomål från någon i hyresföreningen eftersom hon inte har fått tillstånd att gräva i rabatterna. Som svar på tal hade hon nitat honom. Det var så hon sa. "Jag drack en halv flaska sprit och nitade honom". Jaha. Vad svarar man på det. Tack för de fina rabatterna och hoppas att du kommer till himlen!

 

Åsa LR

29 april 2013 20:06

Du skriver så bra, jag kan se det framför mig! Som lärare hinner man aldrig bli uttråkad!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tillhör 30 + kategorin och identifierar mig som en trött, sliten och 10 kg för tung mamma. Men då och då får jag feeling. Det hände mig ikväll när jag var ute på en löptur (låter ju väldigt hurtigt när jag skriver det så). Jag hade musik i öronen...

Instagram verkar tro att jag är fascinerad av ormar. Och det vet ju alla, att ormar ger mig dödslängtan. Ibland skriker jag hysterisk och hoppar upp i knät på den som står bredvid. Oftast är det någon bekant som får ta emot mig, men ibland överraskar...

Jag ska vara ärlig. Jag är en träningsfuskare. Jag älskar att gå runt på jobbet och prata om alla pass jag ska köra i veckan. När arbetsdagen är slut säger jag hejdå till alla och slänger träningsbagen över axeln samtidigt som jag fiskar efter uppmun...

Vi har precis kommit hem från en semestervecka på La Gomera. Det var tydligt att det handlade om en charterresa till de svenska pensionärernas paradis - Kanarieöarna. Minst hälften av resenärerna var liksom iklädda Hawaiiskjorta och stråhatt redan på...

Jag vandrar runt i någon sorts bubbla av likgiltighet. Jag är inte mig själv. Det måste få ta tid, säger alla jag känner. Tråkigt nog är jag det norra halvklotets mest otåliga själ. Jag lovar, jag skulle behöva gå i avslappnings-yoga, medicinsk qi go...