När jag vaknade sken solen. Jag tog på mig bikini och var på väg ut för att sola. ”Jag ska bara…” tänkte jag och började plocka upp kläder från golvet samtidigt som jag dammsög och borstade tänderna. En timme senare befann jag mig mitt i kaoset. Jag hade påbörjat storstädningen från helvetet. Det låg kläder ÖVERALLT! Det är inte konstigt att jag inte har råd att köpa lägenhet på Östermalm, jag har shoppat upp alla pengar! Jag ångrar mig varje gång jag får för mig att rensa garderoberna. Det tar liksom aldrig slut. Vid ett flertal tillfällen ville jag bara kasta ut skiten genom fönstret. ”Varsågod, ta mina kläder. Tiger, Calvin Klein, French Connection, Hilfiger. De ligger i en hög där på gatan. Jag orkar inte vika dem och lägga dem i lådorna för det är så jävla jobbigt!” Istället sorterade jag kläderna i färgordning och nu hänger både jeans och klänningar i en fallande färgskala i garderoben. Jag hatar att jag inte kan göra saker halvdant. Allt eller inget – det tar död på mig. Jag tvättade och bytte sängkläder. Sen spillde jag givetvis sylt på det nya lakanet. Jag kände mig ensam och bestämde mig för att gå med i firstdate.se. Jag genomled en lång anmälningsprocess men råkade fylla i att jag var en man som söker en man och det gick tydligen inte att ändra det egna könet i efterhand. Nu återstår det bara att se hur eftertraktad jag är i homovärlden. Sen uppdaterade jag badoo och klickade NEJ till hundra killar bara för sakens skull. Och nu ligger jag på mitt smutsiga lakan och tänker att den här dagen kunde ha blivit bra om jag bara hade tagit klivet ut genom dörren och lagt mig för att sola utan att vara så Alfons Åberg ”jag ska bara”-aktig.