Jag tror inte på ett förutbestämt livsöde. Jag vägrar till exempel att acceptera att unga människor dör på grund av att deras tid var inne. För det kan jag berätta - tiden var inte inne, det var bara fel och jävligt orättvist! Prästen talar om för församlingen att ”av jord är du kommen, jord skall du åter bli” som om det fanns någon form av mening med hela dödsgrejen. ”Synd att du dog men nu blir du till jord, det var ju nyttigt för naturen”. Men vem fan vill bli jord? Pax inte! Om jag hade varit präst hade jag skrikit rakt ut: ”VAD FAAAN JÄÄVLA SKIIIT FUCKED UP”. Tur att jag inte blev präst.

Framtiden är oviss och går inte att förutspå. Den bestäms av människors medvetna och omedvetna val i kombination med naturens tillfälligheter (som i sin tur har sina vetenskapliga förklaringar). En människas dagliga val i interaktion med andra människors dagliga val bildar ett oändligt nätverk. Det är omöjligt att på förhand veta vilka val som är gynnsamma. Vi måste hitta en balans mellan fröjd och och allvar. Vi kan inte vandra runt och tro att livet alltid är roligt. På samma sätt kan vi inte vandra runt och bara uppfylla krav. Det finns inte många saker som skrämmer mig. Jag är inte rädd för mörker, jag tror inte på övernaturliga väsen och jag inbillar mig aldrig att våldtäktsmän gömmer sig bakom träden i skogen. Däremot är jag livrädd för att gå miste om ögonblicken. Att ligga på dödsbänken och tänka ”helvete, jag har glömt att leva”. Att inse att jag har fokuserat och lagt min energi på fel saker. Jag vill vara den som tar för mig och som tar vara på mina drömmar och mål. Just därför har jag valt att skriva en bucket list för att reflektera kring vad jag vill få ut av livet. Den innehåller allt från stora livsäventyr till de där små sakerna som lyser upp annars ganska grå dagar. När jag flyttade till Hägersten bestämde jag mig direkt – den där älgkamelen ska jag klättra upp på en dag. Det blev min första punkt på min lista och i onsdags tog jag hjälp av en vän för att bestiga konstverket som pryder telefonplansrondellen. Jag ska inte rada upp alla mina livsmål, men jag hoppas att de som läser det här börjar fundera över sin egen bucket list och vad som egentligen betyder något.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tillhör 30 + kategorin och identifierar mig som en trött, sliten och 10 kg för tung mamma. Men då och då får jag feeling. Det hände mig ikväll när jag var ute på en löptur (låter ju väldigt hurtigt när jag skriver det så). Jag hade musik i öronen...

Instagram verkar tro att jag är fascinerad av ormar. Och det vet ju alla, att ormar ger mig dödslängtan. Ibland skriker jag hysterisk och hoppar upp i knät på den som står bredvid. Oftast är det någon bekant som får ta emot mig, men ibland överraskar...

Jag ska vara ärlig. Jag är en träningsfuskare. Jag älskar att gå runt på jobbet och prata om alla pass jag ska köra i veckan. När arbetsdagen är slut säger jag hejdå till alla och slänger träningsbagen över axeln samtidigt som jag fiskar efter uppmun...

Vi har precis kommit hem från en semestervecka på La Gomera. Det var tydligt att det handlade om en charterresa till de svenska pensionärernas paradis - Kanarieöarna. Minst hälften av resenärerna var liksom iklädda Hawaiiskjorta och stråhatt redan på...

Jag vandrar runt i någon sorts bubbla av likgiltighet. Jag är inte mig själv. Det måste få ta tid, säger alla jag känner. Tråkigt nog är jag det norra halvklotets mest otåliga själ. Jag lovar, jag skulle behöva gå i avslappnings-yoga, medicinsk qi go...