Igår lovade jag att skriva ett inlägg om tjocka barn. Här kommer det:

Vuxna människor har lärt sig att deras val påverkar framtiden på ett eller annat sätt. De förstår livets samband: städar man inte blir det stökigt, sover man inte blir man trött och överkonsumerar man sockerkaka blir man tjock. Barn förstår inte sambandet mellan gärning och konsekvens. De lever i nuet och tänker bara på vad som är bäst för stunden. Därför tycker jag att överätande barn är en skam för den vuxna delen av mänskligheten. Låt de små liven växa upp innan de själva får göra valet om huruvida de vill bli tjocka eller ej.

Vuxna verkar tro att skrikande barn är synonymt med hungriga barn. ”Oj, titta barnet skriker, skynda, fram med en hamburgare och fyll nappflaskan med Coca Cola”. Sötsaker används som mutor. ”Var tyst så får du en kaka”. En kaka blir snart femton och sen undrar vi varför barnfetman stiger i taket. Dumma människor. När barnen väl har blivit tjocka finns ingen återvändo. Magsäcken är uttöjd och ungen är förevigt omättlig.

”SER DU INTE ATT DITT BARN HAR BLIVIT TVÅ BARN” vill jag ropa när en mamma matar sin unge med oljefriterade pommes en måndagsmorgon på pendeln. Jag vägrar att acceptera att det är skolans ansvar att eleverna håller en jämn och normal viktkurva samtidigt som föräldrarna bjuder till med sockerkaka. Det är inte svårt att förstå vem som blir mest populär.

Att spontanidrotten har ersatts med elektroniska spel är fruktansvärt. Obligatorisk föreningsidrott för alla! Jag har min egen mamma som föredöme. När jag kom hem gråtandes från gymnastikträningen och förklarade att jag ville sluta sa min mamma till mig: ”Javisst gumman. Varsågod och välj en ny sport: tennis, innebandy eller fotboll”. Efter en katastrofal fotbollskarriär (jag byggde sandslott i gruset medan de andra sprang efter bollen) valde jag att fortsätta med gymnastiken och jag ångrar det inte för en sekund. Tack mamma, för att du visade vägen till lite förnuft. Nu är det upp till mig att ta ansvar för mitt liv. Även om jag gör många snedsteg har jag fått förutsättningarna för ett bra liv och det är jag tacksam för.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tillhör 30 + kategorin och identifierar mig som en trött, sliten och 10 kg för tung mamma. Men då och då får jag feeling. Det hände mig ikväll när jag var ute på en löptur (låter ju väldigt hurtigt när jag skriver det så). Jag hade musik i öronen...

Instagram verkar tro att jag är fascinerad av ormar. Och det vet ju alla, att ormar ger mig dödslängtan. Ibland skriker jag hysterisk och hoppar upp i knät på den som står bredvid. Oftast är det någon bekant som får ta emot mig, men ibland överraskar...

Jag ska vara ärlig. Jag är en träningsfuskare. Jag älskar att gå runt på jobbet och prata om alla pass jag ska köra i veckan. När arbetsdagen är slut säger jag hejdå till alla och slänger träningsbagen över axeln samtidigt som jag fiskar efter uppmun...

Vi har precis kommit hem från en semestervecka på La Gomera. Det var tydligt att det handlade om en charterresa till de svenska pensionärernas paradis - Kanarieöarna. Minst hälften av resenärerna var liksom iklädda Hawaiiskjorta och stråhatt redan på...

Jag vandrar runt i någon sorts bubbla av likgiltighet. Jag är inte mig själv. Det måste få ta tid, säger alla jag känner. Tråkigt nog är jag det norra halvklotets mest otåliga själ. Jag lovar, jag skulle behöva gå i avslappnings-yoga, medicinsk qi go...