Igår var M*** hemma hos mig på middag (kör fortfarande på det där med anonyma vänner även om alla fattar vem jag pratar om). Vi åt oliver och drack Cava som vilka lyxfruar som helst. Det är befriande att kunna sitta på vardagsrumsmattan och snacka rätt ut om livets toppar och dalar. Det är tillåtet att vara hur patetisk, neurotisk och galen som helst. Igår diskuBilderterade vi främst vilka singlar vi ska bjuda på vår midsommarfest. Vi ägnade också några timmar åt sms-formuleringar som killar omöjligt kan slingra sig igenom. Man måste tänka på allt: Är det läge att vara arg, glad, besviken eller hysterisk? Rakt på sak eller ospecifikt? Flörtig eller neutral? Vill jag ha respons? Vilken typ av respons? Inledningsfras och avslutningsfras. Hej, tja, tja snygging eller tjena mors? Puss eller kram, eller båda? Varje ord väger guld och är viktiga för sammanhanget. Sen går det alltid en vecka innan man får tillbaka ett kort, felstavat och ogenomtänkt svar och killarna undrar varför man är besviken. Nu vet ni!

Jag älskar att leka med formuleringar. Min gymnasielärare i svenska sa till mig: ”Du skriver bra men opersonligt. Du är som en konstnär som saknar själ och det finns nog ingenting du kan göra åt det”. Sen satte hon VG och jag grät. Hon hade delvis rätt, även om jag aldrig kommer att förlåta henne. När jag skriver arbeten är jag korrekt ut i fingerspetsarna och texten blir livlös. När jag skriver blogg försöker jag att tänka på det där med att låta personligheten lysa igenom. Det kan vara okej att börja en mening med ”och” eller ”men” och att använda åtminstone ett förstärkande ord till varje adjektiv. Jag vet att det inte är helt gramattiskt korrekt men texten får mindre av "pinne-i-röven-karaktär". Jag kommer däremot aldrig att ägna mig åt sär skrivning (ha-ha kul), fula förkortningar (d e ql å sk8a) eller använda ord som inte existerar (det finns till exempel ingenting som heter medanS).

Jag tänkte skriva lite om tjocka barn också men det får bli imorgon för annars orkar väl ingen läsa.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tillhör 30 + kategorin och identifierar mig som en trött, sliten och 10 kg för tung mamma. Men då och då får jag feeling. Det hände mig ikväll när jag var ute på en löptur (låter ju väldigt hurtigt när jag skriver det så). Jag hade musik i öronen...

Instagram verkar tro att jag är fascinerad av ormar. Och det vet ju alla, att ormar ger mig dödslängtan. Ibland skriker jag hysterisk och hoppar upp i knät på den som står bredvid. Oftast är det någon bekant som får ta emot mig, men ibland överraskar...

Jag ska vara ärlig. Jag är en träningsfuskare. Jag älskar att gå runt på jobbet och prata om alla pass jag ska köra i veckan. När arbetsdagen är slut säger jag hejdå till alla och slänger träningsbagen över axeln samtidigt som jag fiskar efter uppmun...

Vi har precis kommit hem från en semestervecka på La Gomera. Det var tydligt att det handlade om en charterresa till de svenska pensionärernas paradis - Kanarieöarna. Minst hälften av resenärerna var liksom iklädda Hawaiiskjorta och stråhatt redan på...

Jag vandrar runt i någon sorts bubbla av likgiltighet. Jag är inte mig själv. Det måste få ta tid, säger alla jag känner. Tråkigt nog är jag det norra halvklotets mest otåliga själ. Jag lovar, jag skulle behöva gå i avslappnings-yoga, medicinsk qi go...