I helgen var det 50-års fest med buffé, finbubbel, sjönsång och hela baletten. Det hölls tal på löpande band om livslång kärlek, förevigt ihågkomna ögonblick och fantastiska personlighetsdrag. Det var verkligen vackert men samtidigt en aning ångestdrabbat. "Du fyller 50 och är vackrare än någonsin". Snälla!! Lite väl klyschigt om du frågar mig. Fast jag är förstås ingen talare. I själva verket hatar jag att prata inför folk. Det får mig att drabbas av stora skälvan med handsvett, rodnad, fummel och pipröst. Tack mamma för de goda generna. Jag pratade med mina ägg i äggstockarna och förklarade att de aldrig kommer att få några examenstal eller andra muntliga framföranden. Åtminstone inte av mig. Det blir på sin höjd en grattiskram och en dikt under sängkudden. Och när jag ändå hade påbörjat samtalet med mina ägg kunde jag lika gärna fortsätta: ”ni kan inte vänta er några estetiska gener. Sång, måleri och all form av handarbete går bort. Och ingen naturligt-smart-gen. Däremot anlag för korta ben och avsaknad av överläpp - varsågod, det är vad jag har att erbjuda”.  I själva verket är det nog bäst att mina ägg stannar där i äggstockarna ett tag till. Jag är trots allt bara 24,854795 år. På pricken!

 

åsa

3 juni 2013 21:41

Nu tycker jag du är hård mot dig själv, se dina positiva egenskaper som världens mest omtänksamma, generösa, vackra och innehavare av en fantastisk talang för att skriva roliga blogginlägg! ( Dessutom är generna opålitliga och brukar hoppa över någon generation eller två.) Dina barn kommer troligen ha jättelång överläpp, korta ögonfransar och sjunga som änglar!

 

Nattis

3 juni 2013 22:49

Ha-ha jättelånga överläppar - hade varit SÅ ROLIGT! Tack mammi <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tillhör 30 + kategorin och identifierar mig som en trött, sliten och 10 kg för tung mamma. Men då och då får jag feeling. Det hände mig ikväll när jag var ute på en löptur (låter ju väldigt hurtigt när jag skriver det så). Jag hade musik i öronen...

Instagram verkar tro att jag är fascinerad av ormar. Och det vet ju alla, att ormar ger mig dödslängtan. Ibland skriker jag hysterisk och hoppar upp i knät på den som står bredvid. Oftast är det någon bekant som får ta emot mig, men ibland överraskar...

Jag ska vara ärlig. Jag är en träningsfuskare. Jag älskar att gå runt på jobbet och prata om alla pass jag ska köra i veckan. När arbetsdagen är slut säger jag hejdå till alla och slänger träningsbagen över axeln samtidigt som jag fiskar efter uppmun...

Vi har precis kommit hem från en semestervecka på La Gomera. Det var tydligt att det handlade om en charterresa till de svenska pensionärernas paradis - Kanarieöarna. Minst hälften av resenärerna var liksom iklädda Hawaiiskjorta och stråhatt redan på...

Jag vandrar runt i någon sorts bubbla av likgiltighet. Jag är inte mig själv. Det måste få ta tid, säger alla jag känner. Tråkigt nog är jag det norra halvklotets mest otåliga själ. Jag lovar, jag skulle behöva gå i avslappnings-yoga, medicinsk qi go...