Att vara sjuk är bra tråkigt! Och att vara sjuk och bo ensam är ännu värre. Det finns ingen som frågar hur jag mår, som gör frukost på sängen med jordgubbs-te och mackor med paprika-hjärtan och som sätter på må-bra-filmer (Bridget Jones). Why? Jag avskyr det här. Jag ska hitta mysigaste pojkvännen till jul.

Följande krav har jag:

1. Lagom snygg

2. Trogen

3. Snäll

4. Gilla mig

Det är inte så lätt som det verkar. I själva verket är det helt omöjligt. Är han lagom snygg så är han inte snäll, och är han snäll så är han inte lagom snygg, och är han både lagom snygg och snäll så kan du ge dig tusan på att han är otrogen. Och är han inte otrogen så gillar han inte mig. Don't know what to do.

Jag har skalat av ringfingertoppen med en potatisskalare. Av misstag förstås. Lindade in fingret i en strumpa och hoppades att det skulle läka fint under natten. Men det gjorde det inte. Det var en stor blodfläck på täcket i morse och nu är såret infekterat och äckligt. Ska man behöva söka upp en läkare på grund av ett litet finger? Patetiskt.

Idag har jag varit hos diabetesdoktorn. Hon ville ladda över alla mina världen från blodsockerapparaten till datorn för att göra en fin kurva över hur mitt blodsocker har legat de sista 3 månaderna. Det ville inte jag. Men jag hade inget val. Kurvan bestod av en prick:

29/11 04.51: Blodsockervärde 13.1

Kul. På 3 månader har jag kollat blodsockret en gång. EN GÅNG! Det är fasansfullt, fruktansvärt dåligt. Observera tiden. 04.51 Ett fylle-blodsocker som Jonas tagit på mig. Good work.

Efter sjukhusbesöket gick jag på jakt efter lucia-kryssnings-kläder. Det gick katastrofalt dåligt. Jag köpte ett par stövlar i ren frustration över det dåliga utbudet av festkläder. Det var precis vad jag inte behövde, nu har jag 5 miljoner par stövlar och noll festklänningar. Jag får helt enkelt låsa in mig på hytten och spela patiens med mig själv på kryssningen i helgen.

Efter det var jag tvungen att åka till skolan. Inte GIH, utan den skolan jag har praktik på. Hua. Satt på ett arbetslagsmöte som aldrig ville ta slut och jag fick kämpa varje sekund för att hålla ögonen öppna. Jag tror till och med att jag somnade till några sekunder, för jag vaknade av att jag dregglade på min egen hand. Hoppas att ingen såg.

Kvällen har bestått av 5 timmars telefonpratande och 1 timmes sittande varmdusch (jag vägrar att lämna ifrån mig pallen jag fick när jag bröt knät, det är den perfekta duschpallen).

Snart ska jag sova, men innan dess ska jag kolla mitt blodsocker. Jag har blivit en ny människa nu. Bs: 15.1, klart godkänt. Sussiluss

I helgen har jag varit i Göteborg med mina gymnaster och tävlat ungdomscupen i gymnastik. Vi hade inte marginalerna på vår sida och domarna var blinda, mutade puckon. Jag är inte alls bitter. Jag älskar gympa. Kiss-domare!! Kiss-Engelholm!! Nåja, vi är trots allt Sveriges 9e bästa lag. Och på USM i juni ska vi vara Sveriges bästa. Jag ska göra allt som står i min makt för att vi ska ta oss dit.

Det har varit en bra helg för mig. Jag har inte fått ett enda nervöst samanbrott och ingen stresspanik. Jag har varit lugn och sansad, haft ordning och reda och tagit precis lagom mycket ansvar. Och jag har inte slarvat bort några friståendedräkter och inga tofsar. Yes!! Jag har däremot slängt min legetimation i soporna på Mc Donalds. Av misstag förstås. Och Mc Donalds-killen som hjälpte mig var Göteborgare (de är ju som de är) och förstod inte alls vad jag menade när jag förklarade att det måste ligga överst i påsen, utan började röra runt bland soporna så att det försvann ur sikte. Tack!! Efter ett tag gav han upp och jag fick plocka upp hamburgare efter hamburgare på jakt efter mitt förlorade kort medan Annika och Jannika stod bredvid och hånade mig, skrattade hysteriskt och gjorde äcklade miner. Lovely. Till slut hittade jag mitt kombinerade aids- och influensasmittade kort, dränkt i majonäs och ketchup, längst ner i soppåsen. Uuuääck!

Det var mycket som hände i Göteborg den här helgen. Inte nog med ungdomscup, student-SM i fotboll och fitness-mässa, det var fredagsfinal i Idol också!!! Och vi bodde ca 23 meter ifrån Scandinavium!! (Jonathan missuppfattade det hela och trodde att vi skulle bo på det Skandinaviska köpcentrumet, hahaha). På hemresan fick jag träffa min pojkvän, Rabih. Mmmmh! Han förklarade att han ville gifta sig med mig, men just nu hade han fullspäckat kändis-schema (såklart) så han skulle höra av sig lite senare. Och det får man väl acceptera när man är tillsammans med snygg kändis.

Jag är oerhört stolt över mig själv. Trots en katastrofalt dålig start på den här terminen med brytna knän, hjärtkross och elaka sjukdomar har jag klarat mig med bravu. Jag har ansvarat för gympan, stått i hallen minst tre dagar i veckan, arrangerat peppkvällar, fikadagar och informerat om alla ändrade träningstider, extraträningar och tävlingar. Jag har gått i skolan, jag har fått godkänt i nätspel på ett ben, jag har varit på barrometrar, glöggkvällar och inflyttningsfester. Jag har gått hos sjukgymnasten, jag har tränat fåniga övningar hemma, jag har gymmat i skolan. Jag har hälsat på mormor och morfar och mamma och pappa med jämna mellanrum, jag har tagit hand om Elsa, Ester, Molly och Isak. Idag har jag gått på löpbandet trots tvivel från läkaren om jag någonsin skulle kunna springa och hoppa igen. Sug på den, doktor Tidemark. Sug på den!

Tiden går så fort. Det känns som att jag har hoppat över några månader av mitt liv. Det var början av augusti igår, och när jag vaknade imorse var det december. Poff. December. Jag valde min blommiga höstjacka när jag gick till affären idag. Samma jacka som jag hade på mig i somras när det blåste kallt på kvällarna. Det fick jag sota för. Det är inte höst längre. Det är vinter.

Känns som igår. Fina, fina L1C-tjejer.

Jag älskar mitt liv. Gympan och skolan. Elsa. Min familj och mina vänner. Robin. Min lägenhet. Allt.

Efter en djup sömn på 16 timmar är jag nu redo att gör allt som jag borde ha gjort den här helgen men som inte har hunnits med på grund av diverse oförutsägbara händelser (akut hjärncell-död orsakad av hundra rosa drömmar, utan överdrift). Eftersom jag går på diet börjar jag dagen med att tillaga en god och hälsosam lunch, panakotta med sylt (innehållsförteckning: 3 dl grädde, 2 dl mjölk, panakottblandning och sylt). Därefter blir det dusch (3 timmar), film (1,5 timme) och sen är det dags för middag. Good plan!

Min mobil mår dåligt. Den har fått svininfluensa och kräksjuka på samma gång. Idag (nyss) fick den spratt och skickade iväg mass-sms med texten "stackare" och mass-sms med texten "Men usch sluta, jag är ingen pedofil heller" till en blandad kompott ur min telefonbok. Why? Meningen var att smsen skulle skickas till två enskilda personer och inte till stora delar av telefonboken. Så det är förklaringen om ni fått något av dessa sms av mig.

Min önskelista:

Ny mobil

Rock band inklusive X-box 360

Thailands-resa

En miljon kronor

Nu börjar Postkodmiljonären.

På onsdag nästa vecka ska jag och Patrik göra pepparkakshus här hemma hos mig. Hur mysigt är inte det på en skala? Typ myshetsfaktor 100 minst! En gång för länge sedan (i ettan på gymnasiet) var Patrik hemma hos mig på ekerö och vi gjorde världens finaste pepparkakshus som jag skulle ge bort i present till en kompis. Tyvärr tappade vi (jag) huset i marken så att det gick i tusen bitar. Men det var en godhjärtad tanke, sanna mina ord. Nu är det alltså dags igen. Äntligen lite julmys, det har jag längtat efter.

Idag svalde bankomaten mitt bankomatkort. Nej jag skojar inte. Jag överdriver inte ens. Bankomaten svalde mitt kort och vägrade spotta ut det, trots att jag tryckte på alla knappar som fanns. För andra människor var det inga problem. De stoppade in sina kort, skrev in sin kod, fick ut vald summa pengar och därefter kom kortet ut ur hålet snällt och fint. Men när bankomaten såg att jag kom skuttande bestämde den sig för att få ett damp-ryck. Jag fortsätter att ställa mig denna fråga: WHY? Jag blev tvungen att spärra mitt kort och beställa ett nytt, som kommer tidigast på fredag. Jaha. Pengalös till på fredag. Jag kan inte ens tröst-shoppa.

Jaha, nu kom jag på det!! För två inlägg sen skrev jag följande: "Jag måste sluta tröst-shoppa och det bums". Och nu har bankomaten tagit mitt kort. That's why. Bankomaten vill rädda mig från obotlig och okontrollerad impuls-shopping pga november-depression. Bra. Allting har en mening.