Jag är oerhört stolt över mig själv. Trots en katastrofalt dålig start på den här terminen med brytna knän, hjärtkross och elaka sjukdomar har jag klarat mig med bravu. Jag har ansvarat för gympan, stått i hallen minst tre dagar i veckan, arrangerat peppkvällar, fikadagar och informerat om alla ändrade träningstider, extraträningar och tävlingar. Jag har gått i skolan, jag har fått godkänt i nätspel på ett ben, jag har varit på barrometrar, glöggkvällar och inflyttningsfester. Jag har gått hos sjukgymnasten, jag har tränat fåniga övningar hemma, jag har gymmat i skolan. Jag har hälsat på mormor och morfar och mamma och pappa med jämna mellanrum, jag har tagit hand om Elsa, Ester, Molly och Isak. Idag har jag gått på löpbandet trots tvivel från läkaren om jag någonsin skulle kunna springa och hoppa igen. Sug på den, doktor Tidemark. Sug på den!

Tiden går så fort. Det känns som att jag har hoppat över några månader av mitt liv. Det var början av augusti igår, och när jag vaknade imorse var det december. Poff. December. Jag valde min blommiga höstjacka när jag gick till affären idag. Samma jacka som jag hade på mig i somras när det blåste kallt på kvällarna. Det fick jag sota för. Det är inte höst längre. Det är vinter.

Känns som igår. Fina, fina L1C-tjejer.

Jag älskar mitt liv. Gympan och skolan. Elsa. Min familj och mina vänner. Robin. Min lägenhet. Allt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tillhör 30 + kategorin och identifierar mig som en trött, sliten och 10 kg för tung mamma. Men då och då får jag feeling. Det hände mig ikväll när jag var ute på en löptur (låter ju väldigt hurtigt när jag skriver det så). Jag hade musik i öronen...

Instagram verkar tro att jag är fascinerad av ormar. Och det vet ju alla, att ormar ger mig dödslängtan. Ibland skriker jag hysterisk och hoppar upp i knät på den som står bredvid. Oftast är det någon bekant som får ta emot mig, men ibland överraskar...

Jag ska vara ärlig. Jag är en träningsfuskare. Jag älskar att gå runt på jobbet och prata om alla pass jag ska köra i veckan. När arbetsdagen är slut säger jag hejdå till alla och slänger träningsbagen över axeln samtidigt som jag fiskar efter uppmun...

Vi har precis kommit hem från en semestervecka på La Gomera. Det var tydligt att det handlade om en charterresa till de svenska pensionärernas paradis - Kanarieöarna. Minst hälften av resenärerna var liksom iklädda Hawaiiskjorta och stråhatt redan på...

Jag vandrar runt i någon sorts bubbla av likgiltighet. Jag är inte mig själv. Det måste få ta tid, säger alla jag känner. Tråkigt nog är jag det norra halvklotets mest otåliga själ. Jag lovar, jag skulle behöva gå i avslappnings-yoga, medicinsk qi go...