Min helg har bestått av minimal tid till pluggande och maximal tid till rekreation och avkoppling. Det gäller att prioritera väl. Avkoppling, mmmm, my number one priority. Synd bara att jag har 10 ton fysiologi att ta mig igenom. 10 ton fysiologi och 10 ton sjukdomslära. Men det fixar jag imorgon. Imorgon ska jag plugga för glatta livet. Det är ett löfte.

I fredags var det barre på skolan. Volleyboll-barre. L2C marcherade stolt in för att gripa 3 härliga vinst-poäng. Några mindre tabbar ledde till att vi förlorade alla våra tre matcher, men det pratar man bara tyst om. Igår var det fotbolls-VM-kval och det gick kiss-dåligt.

Klart slut från Vällingby.

Jag är inte alls sockerberoende. Jag sitter bara med ett halvt kilo socker bredvid mig och doppar fingrarna i när abstinensen kryper sig på. Jag har letat igenom alla skåp i hela lägenheten minst 10 gånger, men nej. Jag måste konstatera att det är helt fritt från godis. En godisfri lägenhet. Why? Hur tänkte jag senast jag var och handlade egentligen? "Godis? Nej, jag ska inte äta godis, då blir jag tjock. Och dessutom så är jag inte sugen på godis idag. Så det så". Oj vad jag skulle ångra mig.

Ibland undrar man vad som har gått snett i vissa männsikros liv. I vissa busschafförers liv. Som idag t ex. Jag klev på bussen med två tunga matkassar, kryckor och en stor sidväska. I sidväskan ligger mitt busskort. Inte i ett litet sidfack, utan någonstans mitt i röran. Jag öppnar väskan och börjar rota (samtidigt som jag håller i matkassarna och kryckorna). Kön bakom mig blir längre och längre (stress, stress, stress) och jag hittar inte busskortet. Jag vet ju att det finns där någonstans. Jag ber snällt om att få gå och sätta mig, leta reda på busskoret och komma fram med det senare, varpå busschaffören "den elaka" grymtar och säger att då får jag minsann gå av bussen, ingen ska få åka gratis på hans buss. Vilken trippelidiot! Till slut, efter hundra års letande, hittar jag busskortet, tack och lov. Jag sätter mig ner och pustar ut. En liten pojke i 8 års åldern kliver på och visar upp sin biljett. - "Den där gick ut för 15 minuter sedan", snäser den elaka,  "försök inte lura mig". Pojken ser skrämd ut och berättar att han precis kom från tunnelbanan och att han inte har några mer pengar att köpa en ny biljett för. "Och det tycker du är mitt problem" säger den elaka. Stackars, stackars barn och dumma, fula surgubbe. Ibland undrar man. Jag hoppas att det gick bra för den lilla pojken och att den elaka halkar och bryter benet, amen. Förlåt Gud.

Åh fan, nu har det börjat igen. Dunk, dunk, dunk. Det är inte nådigt. Jag tror minsann att han har skaffat en ny tjej, för så här mycket stönade inte den förra. Inte ens i närheten. Eller också har han gått på kurs. Jag kanske ska kila upp och fråga om jag får vara med? - "Hej hej, får jag vara med? Min lilla etta lider stor brist på den här varan. Jag kan bidra med ett och annat". I don't think so.

Jag har en favoritsysselsättning. Och det är att snooza. Varje morgon är det samma sak. Jag ställer klockan på minst 2 timmar innan jag egentligen måste gå upp (och på kvällen intalar jag mig själv att det beror på att jag ska upp tidigt och städa. Eller plugga. Eller någonting annat viktigt. Men nej). Anledningen är jag ska kunna snooza maximalt antal gånger innan jag måste gå upp. Igår var det extremt. Jag började skolan klockan 13. Och jag ställde klockan på 08.00 När jag trycker på snoozknappen tar det nio minuter innan alarmet går igång på nytt. Och igår gick jag inte upp förren kl 11.50 (och ja, jag fick springa som en dåre till tunnelbanan, eller kryckhoppa mig hysteriskt kanske är en bättre beskrivning). Alltså 3 timmar och 50 minuters snoozande. Och om man räknar på det så blir det 29,5 snoozningar. Det kan inte vara hälsosamt!!! Inte kostigt att jag har svårt att koncentera mig på föreläsningarna.

Idag har jag och Maja utrett under. Vi har skrivit klart den elaka examinationsuppgiften OCH räknat matte som idioter. Not bad. Jag har dessutom varit på tre timmars träning. Och det gick fantastiskt bra. Tack tack tack. För i övrigt så är jag ett geni. Jag har nämligen tagit mod till mig och lagt en lapp i grannen ovanförs brevinkast: "Ni verkar ha det trevligt i er lägenhet, det är jag glad för, men skulle ni kunna vara snälla och flytta ut sängen från väggen och dämpa er något under nattetid så skulle jag vara evigt tacksam. /Granne". Ha! Och jag blev inte ens påkommen med brevet i handen när jag skulle lämna det i inkastet. Tack Gud. Och jag har inte hört ett ljud inatt. Inte ett knyst. Inga stön, inga skrik, inget dunkande. Det hör inte till vanligheterna. Wow.

Jag sysslar med följande (Effekten av arbetet inom parantes):

Skriver blogg (27%)

Ser på parlamentet (24%)

Skriver övergripande examinationsuppgift (1%)

Dammsuger (14%)

Äter middag (coccos och köttfärs) (6%)

Pratar i telefon (28%)

Jag är en mångsysslare. Och när jag har skrivit klart det här inlägget ska jag lägga alla 27 % på den övergripande examinationen. Den kommer då att få hela 28 %. Bra! Då kanske jag blir klar innan nyår. Thank God!

Har för i övrigt varit en bra dag. En bra "ligga-i-soffa-och-fundera-över-allt-jag-borde-göra-men-som-jag-inte-orkar-dag". Men det är ju så söndagar ska vara. Det är inte mer än rätt.

Ah, vilken heting, Idol-Rabih. Gorgeous. Giftemål och fyra barn? Ja tack. Tänk vilka snygga barn vi skulle få. Nåja, åtminstonde två av dem. Två snyggt barn och två fula. Men det är insidan som räknas, det säger Alex.

Jag fullkomligt vräker i mig dumleklubbor. Hysteriskt vräkande. Och det är så gott så jag dör. Ge mig mer, ge mig mer. Till middag åt jag en burk makrill. Direkt ut burken. Med plastgaffel. Och jag och Jesper har enats om att onsdagar ska bli vår nya makrills-dag. Bra.

Idag har jag använt uttrycken "sjukt" tre gånger i tal, vilket betyder 3 kr i min och Majas bötesburk. Det är inte okej att använda det ordet längre, det är överanvänt. Jag insåg detta efter att ha uttryckt mig på följande sätt: "Jag är sjukt trött och jag ska till sjukhuset och röntga knät nu, trots att jag är sjuk. Sjukt jobbigt".  Så nu är det totalförbud på det ordet. Och på andra icke okej uttryck (lixom, typ, asså, va-hetere). 1 kr för varje ord. Och 10 kr om man säger "fett nice" för det är det värsta jag vet. Men det gäller bara i tal. Inte i skrift. Thank God. Lite penga ska man ju få behålla.

Nu börjar mitt nya liv. Det är sant. Den här gången är det verkligen sant. Det är en ny månad. Oktober. Oktober, min favoritmånad av alla månader. Och nu börjar alltså mitt nya, hälsosamma liv. Det innefattar:

Blodsocker-koll minst en gång om dagen (men helst två)

Inget godis

Mycket morötter och sparris. Och brocoli

Träning minst ett pass om dagen

Diska efter varje måltid

Vika ihop kläderna och lägga dem på sin rätta plats (inte i en hög på golvet)

"Ingen reklam tack"-skylt på ytterdörren

Jag börjar imorgon.