Andrew Garfield är paxad. Han är paxad av mig! Ge mig NU! Vilken film, vilken underbart, fantastiskt sorglig film. Boy A, Andrew Garfield, giftemål och tre barn? Ja tack! JA JA JA TACK! Helt serri, sjukligt het. Sinnessjukt het. Brännande het. Jag måste genast börja packa. Ja, jag ska bege mig ut i världen och söka efter denna bedorande varelse.

Jaha, nu var det dags för mig att ta mig i kragen och börja leva igen. Jag går i skolan. Nej det var felformulerat. Jag haltar runt i skolan (ja, det är ett evigt kryckhoppande). Jag gör allt jag kan för att samla ihop högskolepoäng, men det är tufft att studera på gymnastik - och idrottshögskolan när man är handikappad. Invalid. Invalid. Invalid. MEN (!) jag ska klara det här sugsug-året. Trots invaliditet och hjärtkross. Ja, jag är fortfarande heartbroken, även om det känns lite lättare nu. Lite lättare.

Idag flyttade jag tillbaka till min lägenhet efter att ha bott hos mamma och pappa i två veckor. Jag är hemma. Jag älskar hemma. Jag kommer att anordna regelbundna filmkvällar. Allt för att få vara hemma i min älskade lägenhet. Jag skulle kunna stänga in mig här i flera veckor. Ja, om någon stoppade in mat genom post-luckan i dörren. HEMMA! Home sweet home.

Hemma från Gotland med ett brutet knä. Operation på torsdag. Och ja, jag tycker JÄTTESYND om mig själv! 6 månaders kryckhoppande, därefter 6 månaders rehab. Ett år. Ett år för att jag ska kunna gå igen. Om jag har tur. Men att springa och hoppa, det finns det inga garantider för att jag någonsin kommer att kunna göra igen. Men det finns goda chanser, säger doktorn. Goda chanser. Goda chanser. Vad fan är det? Gör mig frisk or I will kill ya!!!

Dagens planering:

6 km på löpbandet

Sola solarium

Shoppa det sista inför Gotlandsresan (ja jag åker imorgon)

Packa

Dagens sanning:

5 timmar i servicetelefon med hp (min dator har kolapsat!!!)

Jag kan lika gärna slänga skiten i en grön kontainer med en gång. Min dator, mitt liv!!! Mitt liv i en grön kontainer! Och min telefon. Idag kom beskedet från servicen: skadan omfattas inte av garantin! Nähä, tack! Tack för den. Tack Gud för att all min kontakt till omvärden är blockerad. Tack!

Jaha, då får jag väl kila upp till Computer city och köpa en ny dator. Och en ny mobil på samma gång. Vad bra. Lysande. Nej just det, jag glömde. Jag lever på 5 kr i veckan och låter pappa betala hyran i sommar. Översikt på kontot: noll kronor och noll öre. FAAAN, PISS, HELVETE!

Dagens hälsoparameter

5,5 km på löpbandet, BRA!

1 kg godis, mindre bra (ja, jag lider av diabetes)

Ingen solning, bra för hudcancerfaktorn, mindre bra för min exteriör

Antal koppar grönt te: Noll, mindre bra (nej jag vill inte åldras i förtid)

Antal rotfrukter: 2 morötter, klart godkänt

Totalt:

Katastrof    l-----------------------------------------x-------------------l    Utmärkt

Ja, jag måste ändå nöja mig med dagens insats.

Idag känns det lite bättre. En shoppingrunda på 6 timmar, 4 km på löpbandet samt 25 minuters solning på solariet var medicinen. Inte en dubbeldos voltaren. Jag har köpt skor. Inte för att jag behöver det, utan för att Jonas inte tyckte om mina svarta pumps. Och ja, jag fattar att han inte gjorde slut på grund av ett par fåniga skor. Men ändå. Ett par nya skor. Tack, det käns bra. Förutom skorna gjorde jag några mindre inköp (en kofta, en jacka, två hårprodukter, underkläder, ett skärp, ett par solglasögon (ja inga dyra alltså, bara från H&M), en foundation, ett rouge, ett läppglans, ett par strumpbyxor med hålla in magen funktion, en flaska brun-utan-sol, en kjol, ett par mjukisbyxor, en nässesär, hårspännen, ett diadem, forma-ögonbrynen-mall). Det är en kvinnas rättighet att shoppa då hon lider av en svår depression.

Vad tycks?

Om exakt 2 minuter fyller jag tjugoett. TJUGOETT! Det är vansinne. Jag vill vara liten igen. Tio. Inte tjugoett. Saknar den tiden då höjden av saknad var när mamma skulle åka och spela tennis på torsdagskvällarna (ja, det var MISÄR), då höjden av smärta var att slå i stortån i asfalten och höjden av sorg var när den röda trampbilen (ja, den bästa) var upptagen. Det går för fort. Min bästa vän har gift sig. Ja, det är sant. Tjugoett år och gift! Och här sitter jag, tjugoett år och utan pojkvän, utan framtidsplaner, utan några som helst uppslag.

Sitter hemma och tittar på 102 dalmatiner på tv tillsammans med syster. Och jag älskar det. Njuter av att få vara hemma hos mamma och pappa, gosa ner mig i soffan och se på barnfilm. Mamma och Pappa. Världens bästa. Universums bästa. Är inte så ofta vi ses nu för tiden. Jag saknar dem. Jättemycket. Och min syster. Världens finaste syster. Min bror är inte hemma. Han har åkt till norrland för att hälsa på en kompis. En kompis som varken har el eller varmvatten. Vem åker till norrland frivilligt? Och utan el och varmvatten? Stackars! Hur som helst, skönt att vara hemma, tänka på annat än damm, tvätt och disk. Jonas t ex. Massor med tid att tänka på Jonas. Bra eller dåligt, jag vet inte. Dåligt, antar jag. Jättedåligt!