Om jag fick möjligheten att utplåna en bok, vilken som helst, då vet jag precis vilken jag skulle välja. Det råder inga tvivel om den saken. Boken heter grupp-psykologi och är, för stunden, ett stort svart åskmoln på min annars så klarblå himmel. Jag har spenderat timmar och åter timmar med att läsa om gruppkonstellationer, rollfördelningar och ångestframkallande faktorer. Tyvärr har författaren missat en viktig poäng, nämligen att ta upp den största ångesten av dem alla, att tvingas läsa 400 sidor meningslös, otillförlitlig smörja med textstorlek minimal under tidspress för att klara en tenta. Nu kan vi börja prata om ångest. Eftersom jag är en trofast behaviorist (sekretessbelagd information inför Klas och tentan) är ångestdämpande piller min enda utväg (oseriös). 

Igår var jag på gymmet. Jag sprang och sprang på det jävla löpbandet och insåg för hundrade gången hur rysligt tråkigt det är att springa som en annan tok-dåre utan att komma framåt. Jag har funderat på saken och har kommit fram till att jag i framtiden ska öppna mitt eget science fiction gym. Samtidigt som man springer på löpbandet ska man vara insluten i en puppa som visar film i 3D eller till och med 4D. Man kommer att få välja mellan hundratals olika banor med olika miljö och svårighetsgrad. På vägen kan det finnas hinder. Ormar som slingrar sig på marken, jättar som klampar runt eller prickskyttar som gömmer sig bakom byggnader. Mitt gym kommer att öppna en helt ny värld. Och om den planen går åt pipsvängen ska jag uppfinna fettsugningsmaskinen som helt enkelt suger ut allt oönskat fett med en knapptryckning. Good plan. Och ja, jag håller på att utbilda mig till idrottslärare.

Nu är det snart dags att välja ett andra ämne. Det hade jag inte en tanke på när jag började på GIH, att jag skulle behöva göra ytterligare ett livsavgörande val. Jag tycker inte om att ha valmöjligheter. Jag vill följa strömmen, göra som alla andra, inte besluta om någonting. Jag ska be mamma bestämma åt mig. Klart slut.  

Igår såg jag den vidriga filmen "supersize me" på fyran. Usch! Jag låg där i min säng, åt daimglass och förundrades över de tjocka, ja rent av groteskt fläskiga, amerikanarna som helt enkelt inte kunde låta bli frestelsen av Mc Donalds fettdränkta hamburgare. Jag tog en stor tugga glass och funderade vidare på hur de egentligen tänker när de stoppar i sig såna där äckligt onyttiga saker. Stackars människor som inte har någon karaktär!

Det var länge sen jag uppdaterade min blogg. Jag har förändrats. Någonting är annorlunda. Behovet av att skriva ner mina frustrationer, mina tankar och mina egotrippade dilemman har sakta tonats ner. Jag har till och med funderat på att lägga ner mitt skrivande. Men så idag när jag skulle klicka på delete-knappen och radera det här halvårets dokumentation fick jag en släng av panik-ångest och bestämde mig snabbt för att ha kvar sidan. Jag fick till och med lust att inleda mitt blogginlägg med att såga den förfärligt meningslösa, tråkiga, pestboken "grupp-psykologi" som vi läser i skolan, men jag ska försöka att lägga det år sidan (åhhhh den är så boooring jag döööör!!!!!).

Ps. Jag kan meddela att mitt stundande giftemål med Rabih "the sexguru", daterat till den 14 februari 2010, har blivit inställt på grund av hans osmakliga viktuppgång. Dessutom skulle han utan tvekan skrämma iväg alla gäster med sin paso doble. Träsmak. Usch.

På återseende

Long time no see. Jag har haft jullov. Ingen skola, ingen gympa, inget bloggande och ingen facebook. Jag har mest sovit, ätit (way way way too much) och läst HP (sjukt spännande just nu, har påbörjat fjärde och bästa boken, give me some Ronald Weasly please, hurry, hurry).

Fitness-skalan: blinkande, tjutande röd lampa, warning, warning, you will die in 3 seconds (because you are so fat).   3......2......1   kaaabooooom!!

Nyårshelgen tillbringade jag nere i Helsningborg tillsammans med Alex och Jonas. Det var toppen. Och det var extra roligt när Jonas fick pottfrisyr. Hahahahahaha. Det var nog det bästa på hela helgen tror jag. På hela jullovet till och med. Hemresan var grotesk. Det började med att jag tappade biljetterna (ingen är förvånad) och sen fick vi sitta i en kiss-buss i över 6 timmar. Jonas var grinig, jag var grinig, det var kallt och trångt och luktade illa och usch!

Världens bästa Annika ska flytta till Luleå och jag är ledsen ledsen ledsen   

Mamma och pappa har hittat ett ställe där man kan ringa EXTRA BILLIGT hem till Sverige, till min stora glädje, tror dem. Men egentligen är det till min största sorg. Hur kul är det egentligen på en skala att få samtal från varma, gosiga Thailand, när allt man får höra om är underbara stränder, snorkling, god mat och solbränna. Själv sitter jag här i min snöiglo, blek som ett spöke, fryser fast i min stol och är helt lonely. Stop calling me!!! I don't like it.

De senaste dagarna har jag stängt in mig och sträckläst Harry Potter. Jag har bara pausat för att göra lite mer varm choklad, stoppa in ny ved i den öppna spisen och för att stappla mig från sängen till soffan. Det är jag och Harry den här julen. Vi är ungefär lika övergivna. Läste percis om hur familjen Dursleys totalt ignorerar Harrys födelsedag, och hur Harry gratulerar sig själv med en klapp på axeln. Ungefär så känner jag mig. Fast Harry har det bätte, för han har Ron. My favourite!! Jag skulle göra allt för att få konversera med Ron. 

Min önskelista:

Ronald Weasley

Jag är ensam hemma i mamma och pappas villa. Ensam i en villa!!! Dvs inga ljudkänsliga grannar!! I like. Jag sitter vid min brors dator med spotify och spellistan "Rock" på högsta volym (och basen ikopplad). Kan inte låta bli att springa runt, dansa galen rock-dans och sjunga högt. Dessutom är jag lite sugen på hans elgitarr. Jag har aldrig spelat det förut. Och det finns en stor förstärkare. Hmm.

Det är ganska kul det här. Just nu försöker jag spela elgitarr till låten "First date" med Blink-182. Och jag är grym!!! Sjukt bra. I like like like.

När Gud skapade den här världen borde han ha infört en regel som sa att människan blir så snygg som han eller hon förtjänar. Ju ju mer man bidrar till för att förbättra samhället, ju snyggasre skulle man vara. Jag blir så less på arvet. Varför ska DNA få avgöra läpparnas fyllighet, hårets fall och glans och näsans storlek. Det är inte rättvist. Borde inte alla människor få samma chans här i livet? Jag ska skriva ett protestbrev till Gud bums!

Det var då självaste fan. Ska man behöva sitta med hårtorken i högsta hugg iklädd jacka, mössa och dubbla byxor för att slippa frysa fast på sin egen stol? I hate this crapy crapy crap. Ska det vara för mycket begärt att få lite värme? Lite jävla värme tack. 

Därför är hårtorken världens bästa uppfinning:

1. Fluffar till håret (såklart)

2. Paniktorkning av kläder (ungefär varje morgon)

3. Kan användas vid städning (blåser bort dammet från hyllorna)

4. Säng-värmare (Om det är kallt i sängen kan man blåsa med hårtorken under täcket så att det blir varmt och mysigt)