Och så här är det att prata med min mamma (M = Mamma N = Jag)

M: Vi saknar dig

N: Gör ni?

M: Ja det är klart att vi gör, fast det är ganska lugnt och skönt nu förstås

N: Okej

M: Och inga hysteriska anfall

N: Okej

M: Och ganska mycket mindre tvätt att tvätta

N: Okej

M: Och vi får se vilka tv-prograv vi vill

N: Okej

M: Och ingen som klagar på maten

N: Okej

M: Och inga låga blodsocker mitt i natten

N: Så ni saknar inte mig?

M: Det beror på hur man ser det gumman. Men du får jättegärna komma hit och äta middag om du vill.  

Mamma och pappa, jag saknar er!! <3 (och jag vet att ni saknar mig också, åtminstone ibland)

 

Anna

3 november 2009 20:55

Haha vilken rolig konversation! :)
Jag tror nog att dem saknar dig!
Är det inte ensamt att bo själv då?

Kram

http://annakullberg.bloggplatsen.se

 

Nattis

3 november 2009 21:35

Jo lite ensamt ibland faktiskt, men det är skönt på samma gång. Trivs jättebra i min lägenhet och har kompisar nära så jag klarar mig fint :) Var bor du nu? Jag har ingen koll alls. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tillhör 30 + kategorin och identifierar mig som en trött, sliten och 10 kg för tung mamma. Men då och då får jag feeling. Det hände mig ikväll när jag var ute på en löptur (låter ju väldigt hurtigt när jag skriver det så). Jag hade musik i öronen...

Instagram verkar tro att jag är fascinerad av ormar. Och det vet ju alla, att ormar ger mig dödslängtan. Ibland skriker jag hysterisk och hoppar upp i knät på den som står bredvid. Oftast är det någon bekant som får ta emot mig, men ibland överraskar...

Jag ska vara ärlig. Jag är en träningsfuskare. Jag älskar att gå runt på jobbet och prata om alla pass jag ska köra i veckan. När arbetsdagen är slut säger jag hejdå till alla och slänger träningsbagen över axeln samtidigt som jag fiskar efter uppmun...

Vi har precis kommit hem från en semestervecka på La Gomera. Det var tydligt att det handlade om en charterresa till de svenska pensionärernas paradis - Kanarieöarna. Minst hälften av resenärerna var liksom iklädda Hawaiiskjorta och stråhatt redan på...

Jag vandrar runt i någon sorts bubbla av likgiltighet. Jag är inte mig själv. Det måste få ta tid, säger alla jag känner. Tråkigt nog är jag det norra halvklotets mest otåliga själ. Jag lovar, jag skulle behöva gå i avslappnings-yoga, medicinsk qi go...