Jag blir bara bättre på att köra bil. Nu när jag har slutat noja över min egen körning kan jag fokusera mer på andras misstag. Ibland hytter jag med näven och ropar ”blinkersjäveln är inte en utsmyckning” eller ”gaspedalen sitter till höger idiot”. Sen ler jag och ger mig själv en klapp på axeln; ”duktiga jag som kör helt perfekt”. Men det finns fortfarande tillfällen då jag är obekväm framför ratten. Som när jag får syn på en polisbil till exempel. Då får jag genast nervkris och gör misstag. Jag kör flera varv i rondellen, kommer åt vindrutetorkaren som slås på i högsta hastighet, blinkar åt fel håll och tar vägen åt söder fast jag ska åt norr. Värst är när jag helt plötsligt och utan förvarning skymtar polisbilen i backspegeln. Då kvider jag som en skadad sparv och tar närmsta avfartsväg. Jocke påpekar: ”Polisen är till för att vi ska känna oss trygga”. Jag misstycker. Blått ljus får mig direkt på oroliga tankar; Drack jag vin till lunchen? Har jag smuggelgods i bakluckan? Vilka fordon har jag krockat med nyligen? Osv. Helt orimligt. 

Summan av kardemumman - jag ger min körförmåga 4 av 5 airbags