Jag blir bara bättre på att köra bil. Nu när jag har slutat noja över min egen körning kan jag fokusera mer på andras misstag. Ibland hytter jag med näven och ropar ”blinkersjäveln är inte en utsmyckning” eller ”gaspedalen sitter till höger idiot”. Sen ler jag och ger mig själv en klapp på axeln; ”duktiga jag som kör helt perfekt”. Men det finns fortfarande tillfällen då jag är obekväm framför ratten. Som när jag får syn på en polisbil till exempel. Då får jag genast nervkris och gör misstag. Jag kör flera varv i rondellen, kommer åt vindrutetorkaren som slås på i högsta hastighet, blinkar åt fel håll och tar vägen åt söder fast jag ska åt norr. Värst är när jag helt plötsligt och utan förvarning skymtar polisbilen i backspegeln. Då kvider jag som en skadad sparv och tar närmsta avfartsväg. Jocke påpekar: ”Polisen är till för att vi ska känna oss trygga”. Jag misstycker. Blått ljus får mig direkt på oroliga tankar; Drack jag vin till lunchen? Har jag smuggelgods i bakluckan? Vilka fordon har jag krockat med nyligen? Osv. Helt orimligt. 

Summan av kardemumman - jag ger min körförmåga 4 av 5 airbags

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tillhör 30 + kategorin och identifierar mig som en trött, sliten och 10 kg för tung mamma. Men då och då får jag feeling. Det hände mig ikväll när jag var ute på en löptur (låter ju väldigt hurtigt när jag skriver det så). Jag hade musik i öronen...

Instagram verkar tro att jag är fascinerad av ormar. Och det vet ju alla, att ormar ger mig dödslängtan. Ibland skriker jag hysterisk och hoppar upp i knät på den som står bredvid. Oftast är det någon bekant som får ta emot mig, men ibland överraskar...

Jag ska vara ärlig. Jag är en träningsfuskare. Jag älskar att gå runt på jobbet och prata om alla pass jag ska köra i veckan. När arbetsdagen är slut säger jag hejdå till alla och slänger träningsbagen över axeln samtidigt som jag fiskar efter uppmun...

Vi har precis kommit hem från en semestervecka på La Gomera. Det var tydligt att det handlade om en charterresa till de svenska pensionärernas paradis - Kanarieöarna. Minst hälften av resenärerna var liksom iklädda Hawaiiskjorta och stråhatt redan på...

Jag vandrar runt i någon sorts bubbla av likgiltighet. Jag är inte mig själv. Det måste få ta tid, säger alla jag känner. Tråkigt nog är jag det norra halvklotets mest otåliga själ. Jag lovar, jag skulle behöva gå i avslappnings-yoga, medicinsk qi go...