Jocke är inte den hushålliga typen, men han har många goda idéer. En gång manglade han en skjorta. Ja, för att slippa stryka. Jättesmart tyckte han. Så skickade han in skjortan i mangeln och fick till sin förskräckelse se hur knapparna sprack och flög åt olika håll. Och eftersom han inte kan sy har den knapplösa skjortan hängt i garderoben sen dess. Nu förtiden stryker han sina skjortor. Ett säkert kort. Men så en dag i förra veckan kom han och påstod att det var fel på strykjärnet. För att bevisa motsatsen plockade jag fram en blus ur gardesroben och började stryka. Där ser du, helt felfritt! Men plötsligt började strykjärnet bubbla och ur hålen på undersidan rann det ut en brun smet. I paniken som uppstod halkade jag och fastande i strykjärnssladden. Strykjärnet landande på köksgolvet där vi nu har ett inbränt strykjärnsavtryck. Den ultimata oturen. Jocke vägrade stryka julaftonsskjortan. Han plattade varsamt ut vecken med handen och ropade AKTA när jag kom för nära eftersom mitt sminkade ansikte ansågs vara en riskfaktor. 

PS. Jag pratade med mormor, strykjärnsexperten. Det visade sig att man ska kalka av strykjärn. Kalka av! Så här på 2000-talet kan man väl förvänta sig att strykjärn ska vara självunderhållande.