Idag har jag varit hos läkaren. Jag blev enormt besviken när jag fick träffa doktor Segelberg istället för doktor Gustav. Min favorit. Min ögonsten. Doktor Segelberg är.. hm.. en tjej. Fan. Mina drömmar om att gifta mig rikt med Doktor Gustav sprack på en sekund. Diagnosen blev mer kryckhoppande. Typiskt. Jag hade stora förhoppningar om att bli kryckfri: "Du har mirakulöst bra läkkött, varsågod, du kan springa OS i tresteg imorgon"´. Nähä. Har jag för höga krav eller vad är det frågan om? Här ber man till Gud varje kväll. Men likt förbannat händer ingenting. Jag ska aldrig mer be till Gud.

Idag har jag varit på skansen och haft redovisning. Det blev en oerhörd mängd kryckhoppande och en liten mängd sova-på-bänk. Dessutom en ensatående show som en viss herr Svensson and the crew bjöd på. Lysande (sickan, lysnade!).

Efter tre timmars power-nap känner jag mig ganska pigg. Jag tror att jag ska krycka mig till Hemköp och köpa mig en Häagen-dazs glass. Eller flera. Antagligen flera. Frågan är. Jag kanske ska ringa min kära granne och fråga om han ändå ska handla? Jag kan spela lite (mycket) på min invaliditet. Jag skulle tjäna 400 meters kryckhoppande. Bra idé.