Sweet. Jag har stukat min vänstra fot och brutit mitt högra knä. Det är sant. Jag skulle dammsuga min lägenhet. Men jag stukade foten. Och nu kan jag omöjligt städa. Omöjligt. Det är ett tecken från Gud. Han såg mig med dammsugaren och tänkte: "Stackars liten, den tjejen förtjänar bättre". Tack Gud. Nu kan jag bara sitta vid facebook och se på Tinas cookalong. Det är allt jag kan. Jag svär.

Idag har jag varit i skolan länge. Och jag har lyssnat på en föreläsning om sjukdomar. Jag har lärt mig massor. Ja, t ex att jag kan dö vilken eftermiddag som helst. Ja, det var så hon sa. "Diabetiker kan gå bort på en eftermiddag". Jaha, det var uppmuntrande. Tack. Tack tack tack. Jag tänker inte dö någon eftermiddag. Aldrig.