Det är en vanlig morgon i december. På Borrvägen tjuter larmet som talar om att det är dags att stiga upp. Jag vaknar med ett ryck och kisar mot klockan samtidigt som jag söker med handen bland sängkläderna i hopp om hitta en järn-slägga. ALDRIG I LIVET, skriker jag högt och drämmer till snooz-knappen med knytnäven. Samma procedur upprepas fem gånger inom loppet av 30 minuter och när jag tillslut tar mig upp ur sängen (läs: kravlar, hasar, kryper) är jag på urdåligt humör. Jag klär på mig, krafsar igenom håret med fingertopparna, kliver i ett par för stora stövlar och spatserar ut genom ytterdörren. När jag sätter mig i bilen upptäcker jag att jag har på mig förra veckans pyjamasbyxor, men jag har inte tid att gå tillbaka. Jag kör ut från parkeringen och snurrar 17 varv på ratten. Bilen rör sig blygsamt åt höger. Jag snurrar 17 varv till. Det är faktiskt inte mitt fel att rattjävlen är trasig. I en pressad situation tidigare i veckan tvingades jag göra en hastig U-säng på en smal och krokig skogsväg och någonting gick sönder. När jag kommer till jobbet härjar barnen i omklädningsrummen. Eftersom jag har ett par minuter till godo stoppar jag i hörselpropparna och tar en powernap på en plint i redskapsrummet. Det råder inga tvivel om saken – fröken behöver jullov!

 

Oslofru

4 december 2014 10:23

Så bra du skriver, gillar din blogg :)

http://www.oslofru.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tillhör 30 + kategorin och identifierar mig som en trött, sliten och 10 kg för tung mamma. Men då och då får jag feeling. Det hände mig ikväll när jag var ute på en löptur (låter ju väldigt hurtigt när jag skriver det så). Jag hade musik i öronen...

Instagram verkar tro att jag är fascinerad av ormar. Och det vet ju alla, att ormar ger mig dödslängtan. Ibland skriker jag hysterisk och hoppar upp i knät på den som står bredvid. Oftast är det någon bekant som får ta emot mig, men ibland överraskar...

Jag ska vara ärlig. Jag är en träningsfuskare. Jag älskar att gå runt på jobbet och prata om alla pass jag ska köra i veckan. När arbetsdagen är slut säger jag hejdå till alla och slänger träningsbagen över axeln samtidigt som jag fiskar efter uppmun...

Vi har precis kommit hem från en semestervecka på La Gomera. Det var tydligt att det handlade om en charterresa till de svenska pensionärernas paradis - Kanarieöarna. Minst hälften av resenärerna var liksom iklädda Hawaiiskjorta och stråhatt redan på...

Jag vandrar runt i någon sorts bubbla av likgiltighet. Jag är inte mig själv. Det måste få ta tid, säger alla jag känner. Tråkigt nog är jag det norra halvklotets mest otåliga själ. Jag lovar, jag skulle behöva gå i avslappnings-yoga, medicinsk qi go...