Ålderskrisen är ett faktum! Jag är 24,5 år vilket i princip kan avrundas till 25. Och 25 avrundas till 30 (det vet ju alla). 30 är halvvägs till 60, så i princip har jag levt halva mitt liv. Det är inte okej längre. Jag kan inte tillbringa mina vardagskvällar i soffan med datorn i knät för att granska diverse uppdateringar på facebook, skriva nåt litet inlägg i bloggen och lyssna på topplistan på spotify. Jag är GAMMAL nu. Den tiden är helt enkelt förbi. Det är dags att söka jobb, gå på after work (eller "aw") och socialisera med vännerna över en middag samtidigt som vi ser på någonting intellektuellt på tv (#vem vet mest eller kulturnyheterna). Jag måste lämna över alla dessa "sociala hemsidor" (facebook, twitter, instagram, kik osv) till nästa generation av unga, fräscha tjejer och killar. I mitt nya "gamla" liv måste jag ta lite ansvar. Sätta mig in i politiken, läsa Debatten i DN och ta ansvar för mitt pensionssparande. Pensionssparande, bara ordet skrämmer mig!