Igår skulle jag på yoga. Jag var lite sen på grund av diverse orsaker och när jag kommer till gymmet, stressad och i verkligt yogabehov, visar det sig att min biljett har lämnats till någon på reservlistan. Min första tanke är protestera, men det visar sig att jag inte är ensam om att ha blivit berövad på min yogabiljett. Helt plötsligt står jag mitt i en svärm med arga och frustrerade yoga-lovers som nekats deltagande. Någon svär åt personalen, någon stampar i golvet och en annan försöker slita åt sig en biljett från en redan anmäld deltagare. Herre gud. Det är uppenbart att vi alla behöver andningsterapi. Skona mig från yoga. Jag åker hem och bokar in en harmlös tisdags-cross. 

Så var det då dags för crosstraning. Kommer ni ihåg inlägget där jag skrev om hur otrevligt det var när mina träningstights sprack i grenen? Det finns där om man bläddrar lite i arkivet. Det var en ytterst plågsam historia för alla inblandade. Nu undrar jag om Gud vill straffa mig, för idag hände det IGEN! Vi värmer upp med klassiska övningar i ring: höga knän, framför-bakom-steg, sidchaseer och indianhopp. Adrenalinet lixom pumpar i kroppen och jag är taggad. Instruktören är snygg. Kroppen mår bra. Helgvinet är inhandlat och väntar i skåpet. Jag är på topp helt enkelt. Vi fortsätter uppvärmningen med långa utfall, höga sparkar och sist men inte minst de smickrande elefantstegen. Ni kan ju tänka er hur det ser ut. Och när vi stapplar omkring där som elefanter på led ser jag hur personen bakom i ledet glor på min bakdel. Eftersom jag har varit med förr förstår jag direkt vad det handlar om. Jag känner efter med handen och mycket riktigt, ett hål stort som en tennisboll. Jag har inget annat val än att ta mina saker och lämna salen. Tack för mig. IGEN!

Summan av kardemumman har jag åkt till gymmet två dagar i rad för att betala dyr parkering, göra av med noll kalorier och avsluta med att äta en jag-tycker-synd-om-mig-själv-macka i soffan. Jippi!