Efter en semester på 120 dagar = 16 veckor = fyra månader = en tredjedels år tycker jag att det känns ganska rimligt att börja jobba igen. Jag har återhämtat mig från lärarchocken och påbörjar en ny karriär inom medicinbranschen. Passa på att läsa min blogg nu innan jag blir alltför inbiten och börjar skriva om maskinavvikelser och trasiga blister.

Ett skift på Astra inleds med att man passerar en renlighetszon. De egna kläderna åker av och ersätts med någonting som är oroväckande likt utstyrsen från barnprogrammet Bananer i pyjamas. Hårets insluts i ett nät och man kan välja strumpor i kulörerna chockrosa, mossgrön och turkos. Smink är inte tillåtet. Inga konstigheter, tänkte jag på intervjun, met det var innan jag visste hur jag faktiskt ser ut osminkad en fredagmorgon klockan fem. Med facit i hand kan jag konstatera att jag är ångestfri men heltidsful. Men jag är inte ensam om att vara ful. Vi vandrar alla omkring som B1 och B2 i våra stora pyjamasar. I min fantasi tänkte jag nog att jag skulle träffa en snygg avdelningschef första dagen på jobbet. Men det har visat sig vara som att gå på dejt i mörker. Snygg eller ful, ingen vet vad som gömmer sig bakom skäggskyddet. Det blir som ett enda stort lotteri. Lika bra att köpa många lotter. 

Jag jobbar på linje 21. Där packas bland annat Nexium. Helt perfekt tänker jag efter att ha gjort efterforskningar och förstått att läkemedlet förhindrar uppkomsten av magsår. I akuta fall har jag åtminstonde nära till botemedel. Jag måste granska kringliggande linjer, det kanske finns någont piller för inre harmoni och stärkt livskvalite? Förlåt Astra jag skojar bara, ge mig inte sparken snälla! Imorgon kliver jag på eftermiddagspasset och är ledig fram till klockan 14. Det innebär att jag i lugn och ro kan börja dagen med att dricka energi-te göra solhälsningar i vardagsrummet. Helt perfekt.

Tänker du som jag B1? Jag tror det B2. Det är SOVTAJM!!!!