Jocke älskar rabatter. När han går in i affärer scannar han av hyllorna och samlar på sig varor som lyser rött. Förpackningarnas storlek, utseende och kvalité verkar inte ha någon avgörande betydelse. Ibland kan han komma hem med tre stycken kaviartuber och utbrista; "vadå, det var tre för två". Speciellt tycker han om prissänkt kokt skinka. ”Älskling, skinkan är slut”, kan han ropa i ren förskräckelse en söndagseftermiddag och när jag vaknar morgonen därpå ligger ett (eller flera) nya rabatterade kokta skinkapaketet i kylskåpet. 

Jag är inte lika lättlurad. Halva priset, jaha då vet man att grisen varit ebolasmittad och kokats i avloppsvatten. Risken att den smakar äckligt är övervägande. Lite mer så tänker jag. Men en dag förra veckan gick jag i rabattfällan. Jag ringde Jocke och berättade att jag hittat en ny vardagsrumsspegel. Han verkade inte helt nöjd; ”Vad är det för fel på den vi har”-diskussionen påbörjades men jag tog fram rabatt-tricket och övertygade honom. Jag startade projekt spegelupphängning en måndagskväll vid elvatiden. Jocke protesterade och ville absolut vänta, men envis som jag är letade jag fram verktygslådan och började skruva i väggen. Upphängninsanordningen krånglande och efter tre timmar och fjorton misslyckade försök stod jag där med en oupphängd spegel och fjorton vägghål. Spegeljäveln var omöjlig att sätta upp (därav priset) och jag tvingades inse fakta - jag hade blivit lurad. Jag ringde pappa och snyftade men fick inget medlidande; ”sluta upp med borrandet, gå och sov!”. Vad har vi lärt oss av detta? Jo - man får vad man betalar för! 

PS. Pappa fick nog lite dåligt samvete för senare i veckan åkte han förbi och spacklade igen hålen. Tack tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tillhör 30 + kategorin och identifierar mig som en trött, sliten och 10 kg för tung mamma. Men då och då får jag feeling. Det hände mig ikväll när jag var ute på en löptur (låter ju väldigt hurtigt när jag skriver det så). Jag hade musik i öronen...

Instagram verkar tro att jag är fascinerad av ormar. Och det vet ju alla, att ormar ger mig dödslängtan. Ibland skriker jag hysterisk och hoppar upp i knät på den som står bredvid. Oftast är det någon bekant som får ta emot mig, men ibland överraskar...

Jag ska vara ärlig. Jag är en träningsfuskare. Jag älskar att gå runt på jobbet och prata om alla pass jag ska köra i veckan. När arbetsdagen är slut säger jag hejdå till alla och slänger träningsbagen över axeln samtidigt som jag fiskar efter uppmun...

Vi har precis kommit hem från en semestervecka på La Gomera. Det var tydligt att det handlade om en charterresa till de svenska pensionärernas paradis - Kanarieöarna. Minst hälften av resenärerna var liksom iklädda Hawaiiskjorta och stråhatt redan på...

Jag vandrar runt i någon sorts bubbla av likgiltighet. Jag är inte mig själv. Det måste få ta tid, säger alla jag känner. Tråkigt nog är jag det norra halvklotets mest otåliga själ. Jag lovar, jag skulle behöva gå i avslappnings-yoga, medicinsk qi go...