När jag är sjuk vill jag bli bortskämd. Helst vill jag ha frukost på sängen med paprikahjärtan och honungs-te. Jag vill bli omstoppad med extrafiltar, klappad på huvudet och höra hur fin jag är trots att jag inte har duschat på tre dagar. Ja, även om det är lögn. Sen vill jag se på disneyfilm i pyjamas. Sova i knät en stund. Bada i bekräftelsebasängen. Lite fotmassage. Vara lilla skeden och få pussar bakom örat. Det är därför jag blir besviken när…

…jag vaknar fjärde dagen i rad med feber och är helt ensam. Jag kliver upp, tittar mig i spegeln, ångrar att jag tittade mig i spegeln, går ett varv runt lägenheten. Noterar att det bara tar 27 sekunder och 83 hundradelar. Jag gör en macka. Skär bort den mögliga delen. Luktar på mjölken. Ångrar att jag luktade på mjölken. Sätter mig i soffan och tuggar sönder två pennor och en fjärkontroll. Tar ett varv runt lägenheten. Noterar nytt rekord. 25 sekunder och 65 hundradelar. Skriver bajs på väggen bakom teven. Gör grimaser framför kameran. Tänder ett ljus. Stoppar fingrarna i stearinet och plockar fram brandsläckaren för säkerhets skull. Äter frukost nummer två. Och sedan lunch nummer ett. Läser aftonbladet. Blir förbannad på det manliga könet. Ropar högt: IDIOTER! Får inget svar och blir ännu argare. Ringer mamma och klagar. Tar febern under tungan och hoppas att det är en tung-termometer. Tar ett varv runt lägenheten men glömmer starta klockan. Står på huvudet i soffan. Öppnar fönstret och ropar hej till en byggarbetare. Stänger fönstet och uppdaterar facebook tre gånger. Skriver tre meddelanden som jag inte skickar. Försöker ge mig själv huvudmassage. Tar en Ipren istället. Svettas ihjäl och slänger av mig täcket. Tuggar på en isbit. Sätter mig och bloggar om dagen och konstaterar att jag är besviken.