Om exakt 2 minuter fyller jag tjugoett. TJUGOETT! Det är vansinne. Jag vill vara liten igen. Tio. Inte tjugoett. Saknar den tiden då höjden av saknad var när mamma skulle åka och spela tennis på torsdagskvällarna (ja, det var MISÄR), då höjden av smärta var att slå i stortån i asfalten och höjden av sorg var när den röda trampbilen (ja, den bästa) var upptagen. Det går för fort. Min bästa vän har gift sig. Ja, det är sant. Tjugoett år och gift! Och här sitter jag, tjugoett år och utan pojkvän, utan framtidsplaner, utan några som helst uppslag.

Sitter hemma och tittar på 102 dalmatiner på tv tillsammans med syster. Och jag älskar det. Njuter av att få vara hemma hos mamma och pappa, gosa ner mig i soffan och se på barnfilm. Mamma och Pappa. Världens bästa. Universums bästa. Är inte så ofta vi ses nu för tiden. Jag saknar dem. Jättemycket. Och min syster. Världens finaste syster. Min bror är inte hemma. Han har åkt till norrland för att hälsa på en kompis. En kompis som varken har el eller varmvatten. Vem åker till norrland frivilligt? Och utan el och varmvatten? Stackars! Hur som helst, skönt att vara hemma, tänka på annat än damm, tvätt och disk. Jonas t ex. Massor med tid att tänka på Jonas. Bra eller dåligt, jag vet inte. Dåligt, antar jag. Jättedåligt!