Mitt intensiva jobbsökande har resulterat i en del intervjuer. Eftersom jag är skitförbannad på gnälliga curlingföräldrar har jag protestsökt föräldrafria yrken. Igår blev jag kallad till en videointervju för ett medicinföretag som sökte en maskintekniker. Jag kladdade ner ett par minnesord på ett papper och övade framför vardagsrumsspegeln. När jag hade pratat med mig själv i över en och en halv timme startade jag appen för videoinspelningen. Efter att ha besvarat fråga 5/23; ”nämn en sak som du kan förtära” (ehhh... ett äpple) och 8/23; ”vad gör man med en tumstock” (ehmn… mäter) blev jag sinnesförvirrad och glömde bort vad det var för jobb som jag egentligen sökte. Så när de ställde fråga 17/23 ”vilka är dina sämsta kvalitéer” slängde jag ur mig att jag är dålig på teknikniska saker. Sen gick det upp för mig att jag faktiskt sökte jobbet som maskintekniker. Jag blev illröd i ansiktet och försökte förklara att jag i själva verket nog inte är SÅ dålig. Och när de ställde fråga 22/23: ”vad vet du om företaget” hade jag tappat fattningen helt och kunde höra mig själv svara att man nog kör ganska mycket truck. Herre gud. Jag ville håna mig själv med ett asgarv, men eftersom det var en videointervju lät jag bli. Jocke peppar och påpekar att jag är stark som i alla fall försöker.

I skolan möts jag av 100 barn med varsitt blått skoskydd på huvudet. "Aha, smurftema" tänker jag. "Löss" skriker barnen. "Varför har du fröken ingen mössa på dig?". Jag får panik och rycker snabbt åt mig en egen smurfhatt. När jag passerar barnen i korridoren drar jag ner plasten långt över öronen och ser till att inget hårstrå sticker ut. Och sådär går jag runt halva dagen innan det visar sig att det är skolans sätt att skoja med eleverna på första april. Jag andas ut och stryker "köpa lusshampo" från dagens to-do-list. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tillhör 30 + kategorin och identifierar mig som en trött, sliten och 10 kg för tung mamma. Men då och då får jag feeling. Det hände mig ikväll när jag var ute på en löptur (låter ju väldigt hurtigt när jag skriver det så). Jag hade musik i öronen...

Instagram verkar tro att jag är fascinerad av ormar. Och det vet ju alla, att ormar ger mig dödslängtan. Ibland skriker jag hysterisk och hoppar upp i knät på den som står bredvid. Oftast är det någon bekant som får ta emot mig, men ibland överraskar...

Jag ska vara ärlig. Jag är en träningsfuskare. Jag älskar att gå runt på jobbet och prata om alla pass jag ska köra i veckan. När arbetsdagen är slut säger jag hejdå till alla och slänger träningsbagen över axeln samtidigt som jag fiskar efter uppmun...

Vi har precis kommit hem från en semestervecka på La Gomera. Det var tydligt att det handlade om en charterresa till de svenska pensionärernas paradis - Kanarieöarna. Minst hälften av resenärerna var liksom iklädda Hawaiiskjorta och stråhatt redan på...

Jag vandrar runt i någon sorts bubbla av likgiltighet. Jag är inte mig själv. Det måste få ta tid, säger alla jag känner. Tråkigt nog är jag det norra halvklotets mest otåliga själ. Jag lovar, jag skulle behöva gå i avslappnings-yoga, medicinsk qi go...