Jag hörde nyss på radion att det är fysiskt omöjligt att vara förälskad i någon längre än i arton månader. Sen orkar kroppen inte producera mer kärleks-hormon. Hur tänkte Gud den Allsmäktige där? Att man ska leva resten av livet som oförälskad, otrogen eller skild? Pick your choice. Radioprataren berättade också att man har en ökad förbränning när man är förälskad. Rent teoretiskt skulle det alltså vara en bantningsmetod att byta partner var artonde månad när kärleksruset upphör. Det här med tills döden skiljer oss åt är en bluff. I'm just sayin'.

Jag har fått en huvud-böld. Jag upptäckte den för ett par dagar sedan när jag kliade mig ovanför höger öra. Jag drabbades förstås av panik och ringde mamma och skrek; JAG HAR FÅTT EN HJÄRNTUMÖR . Sen visade det sig (enligt mamma) att det var en inflammerad finne. Eftersom jag inte kunde sluta pilla på den lindade jag in hela huvudet i ett bandage och låtsades att jag hade fått hjärnskakning. Ursäkta äcklighetsfaktorn.

Det är bara tjugoen veckor kvar tills jag ska ta körkort. Jag har bokat intensivkurs på Thims körskola i Flen. Pappa hävdar att det bara finns ett rödljus i hela staden och att jag omöjligt kan misslyckas. Jag är inte så säker. Det här med att starta i backe är svinkrångligt. Hoppas att Flen är platt helt enkelt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tillhör 30 + kategorin och identifierar mig som en trött, sliten och 10 kg för tung mamma. Men då och då får jag feeling. Det hände mig ikväll när jag var ute på en löptur (låter ju väldigt hurtigt när jag skriver det så). Jag hade musik i öronen...

Instagram verkar tro att jag är fascinerad av ormar. Och det vet ju alla, att ormar ger mig dödslängtan. Ibland skriker jag hysterisk och hoppar upp i knät på den som står bredvid. Oftast är det någon bekant som får ta emot mig, men ibland överraskar...

Jag ska vara ärlig. Jag är en träningsfuskare. Jag älskar att gå runt på jobbet och prata om alla pass jag ska köra i veckan. När arbetsdagen är slut säger jag hejdå till alla och slänger träningsbagen över axeln samtidigt som jag fiskar efter uppmun...

Vi har precis kommit hem från en semestervecka på La Gomera. Det var tydligt att det handlade om en charterresa till de svenska pensionärernas paradis - Kanarieöarna. Minst hälften av resenärerna var liksom iklädda Hawaiiskjorta och stråhatt redan på...

Jag vandrar runt i någon sorts bubbla av likgiltighet. Jag är inte mig själv. Det måste få ta tid, säger alla jag känner. Tråkigt nog är jag det norra halvklotets mest otåliga själ. Jag lovar, jag skulle behöva gå i avslappnings-yoga, medicinsk qi go...