Klockan är strax efter tre på eftermiddagen och det är redan mörkt ute. Någonting stör mig. En enformig melodi. Jag vänder mig om i sängen, fumlar med telefonen och trycker på svara-knappen. Hur mår du? frågar min själsfrände från andra sidan av telefonledningen och låter orolig. Skit, svarar jag och hostar lite för att markera att jag är sjuk. Han fortsätter: Kom igen nu. Du har sovit i fyra dagar i sträck. Har du ens ätit? Gå upp och gör någonting! Jag funderar över att 1. Hoppa ut genom fönstret och 2. Hänga mig i lampan. Jag svarar: jag kan hoppa ut genom fönstret eller hänga mig i lampan. Han har varit med förr och byter snabbt samtalsämne men jag lyssnar inte. Jag lägger på. Klick.

Tack för de här fyra åren. Nu orkar jag inte blogga mer!