Jaha, nu är den här. Höstdepressionen. Mörkret, regnet och kylan som får vem som helst att vilja hugga av sitt eget ben för att få en giltig ursäkt till att stanna hemma i sängen. När jag kom hem från jobbet i fredags försökte jag värma mig med hårtorken i fyrtio minuter innan den blev överbelastad och lade av. Jag behöver lite sällskap. Kanske en fisk. Jag googlar på sällskapsfiskar och får massa träffar. Tänka sig. Jag hade ingen aning om att det faktiskt fanns någonting som hette så.

Det är lördag morgon och jag är trött. Min sömn var inte vad den borde ha varit. Jag drömde mardrömmar, till exempel att:

1. Det stod en läskig gubbe med lie utanför min dörr och när jag frågade vad han ville skrattade han bara och viftade med den där lien

2. Jag var jagad av polisen eftersom jag under en röris-uppvärmning i skolan hade råkat skjuta ihjäl en elev med pil och båge. ”Det är meningen att man ska spänna en låtsasbåge för att värma upp överkroppen men hon använde riktiga pilar” sade en kollega på TV4-nyheterna, och tillade sedan; "Hon gillade aldrig den där eleven".

Sen drömde jag att rektorn ringde och ville sparka mig eftersom det var måndag morgon och att jag hade försovit mig, men det var bara S som ringde från en fest. Hon gormade i telefonen för att överrösta bakgrundsmusiken; ”NATTA – JAG HAR HITTAT EN KILLE TILL DIG, PRATA MED HONOM, JONATHAN HETER HAN, ELLER VÄNTA (mummel mummel), JOHANNES MENAR JAG”. Ibland undrar jag om jag har gått för långt som ber mina vänner hålla ögonen öppna efter potentiellt pojkvänsmaterial. Jag säger det med glimten i ögat men nu börjar folk ta mig på allvar. Jag får prata med en okänd grabb som föreslår blind-date med vin i solnedgången i vinterviken. Ha-ha. Kul skämt tänker jag, och somnar om.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tillhör 30 + kategorin och identifierar mig som en trött, sliten och 10 kg för tung mamma. Men då och då får jag feeling. Det hände mig ikväll när jag var ute på en löptur (låter ju väldigt hurtigt när jag skriver det så). Jag hade musik i öronen...

Instagram verkar tro att jag är fascinerad av ormar. Och det vet ju alla, att ormar ger mig dödslängtan. Ibland skriker jag hysterisk och hoppar upp i knät på den som står bredvid. Oftast är det någon bekant som får ta emot mig, men ibland överraskar...

Jag ska vara ärlig. Jag är en träningsfuskare. Jag älskar att gå runt på jobbet och prata om alla pass jag ska köra i veckan. När arbetsdagen är slut säger jag hejdå till alla och slänger träningsbagen över axeln samtidigt som jag fiskar efter uppmun...

Vi har precis kommit hem från en semestervecka på La Gomera. Det var tydligt att det handlade om en charterresa till de svenska pensionärernas paradis - Kanarieöarna. Minst hälften av resenärerna var liksom iklädda Hawaiiskjorta och stråhatt redan på...

Jag vandrar runt i någon sorts bubbla av likgiltighet. Jag är inte mig själv. Det måste få ta tid, säger alla jag känner. Tråkigt nog är jag det norra halvklotets mest otåliga själ. Jag lovar, jag skulle behöva gå i avslappnings-yoga, medicinsk qi go...