Jag börjar om på ruta ett. Kliver ner till första pinnen på stegen. Det positiva är att den enda möjliga vägen är uppåt. Jag gör som jag alltid gör när det händer – jag blir sentimental och åker hem till mamma och pappa och rotar bland gamla minnen. Tittar på foton och läser gamla brev. Jag tar till och med en promenad förbi radhusområdet där jag växte upp och ger de nya husägarna en argsint blick för att markera mitt revir. Jag känner för att göra någonting impulsivt. Som att kasta ett ägg på fasaden, men eftersom jag inte har några ägg i väskan hinner jag sansa mig. Det var bättre förr, mumlar jag för mig själv och känner mig som Agda, 87.

Hemma snurrade diskussionerna vid matbordet kring huruvida min bror ska köpa en Burberry-rock för 18 000 kronor eller ej. Vi röstade alla nej men min bror är inte övertygad. - Vad ska jag då göra med alla pengar? utbrister han och låter bitter. Ja, där har vi det, beviset på att pengar inte nödvändigtvis medför lycka. Just det, inte nödvändigtvis. Det är en fråga om prioriteringar. Om jag var rik skulle jag definitivt kunna köpa mig lycka. Jag skulle ta första bästa plan till Fiiji. Hejdå till Burberry-rockar och höstregn – hej äventyr!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tillhör 30 + kategorin och identifierar mig som en trött, sliten och 10 kg för tung mamma. Men då och då får jag feeling. Det hände mig ikväll när jag var ute på en löptur (låter ju väldigt hurtigt när jag skriver det så). Jag hade musik i öronen...

Instagram verkar tro att jag är fascinerad av ormar. Och det vet ju alla, att ormar ger mig dödslängtan. Ibland skriker jag hysterisk och hoppar upp i knät på den som står bredvid. Oftast är det någon bekant som får ta emot mig, men ibland överraskar...

Jag ska vara ärlig. Jag är en träningsfuskare. Jag älskar att gå runt på jobbet och prata om alla pass jag ska köra i veckan. När arbetsdagen är slut säger jag hejdå till alla och slänger träningsbagen över axeln samtidigt som jag fiskar efter uppmun...

Vi har precis kommit hem från en semestervecka på La Gomera. Det var tydligt att det handlade om en charterresa till de svenska pensionärernas paradis - Kanarieöarna. Minst hälften av resenärerna var liksom iklädda Hawaiiskjorta och stråhatt redan på...

Jag vandrar runt i någon sorts bubbla av likgiltighet. Jag är inte mig själv. Det måste få ta tid, säger alla jag känner. Tråkigt nog är jag det norra halvklotets mest otåliga själ. Jag lovar, jag skulle behöva gå i avslappnings-yoga, medicinsk qi go...