För tre veckor sedan ringde jag min kära mor och förklarade att någon hade stulit mitt kort och använt upp alla pengar. Kortet hade besökt systembolaget och H&M och lämnat oroväckande höga summor i min kontoöversikts.  Jag bredde på lite extra krydda till min story om hur jag skulle bli vräkt när jag inte skulle kunna betala sommarens hyra och dumma telefonräkningar. Stackars, stackars mig. Mamma, som vid det här laget är van vid mina (ibland något överdrivna) snyfthistorier, erbjöd mig att komma hem och jobba för att tjäna en extra slant. Gräsmattan skulle klippas, ogräs rensas och huset  städas,  osv i all oändlighet. Jag blev trött av bara tanken och bestämde mig genast för att den där resan som jag och Maja pratat om inte lät så dum i alla fall. Och sen var det gjort. Vi bokade en resa till Kreta. Mitt konto skrek och grät av sorg och besvikelse, men nu när jag tänker på det i efterhand så skulle man faktiskt kunna säga att vi tjänade pengar på vår resa. Utan resa hade vi båda två hamnat på den slutna avdelningen på mentalsjukhuset för självdestruktiva kvinnor. Utan tvekan.