Mina vänner har spännande och händelserika liv. En har precis blivit mamma, en har flyttat till Australien och en ligger med en kändis. Jag vill också bli kändisfru, men det ser mörkt ut på den fronten. Istället är jag singel, arbetslös och numera ägare till en trasig bil.

Jag tar en promenad och stannar till utanför mäklarfirman på Tellusborgsvägen. Inte för att kolla på lägenheter utan för att spana in mäklarna. Det är som ett dejtingplank med lagom mycket information. Det finns både bild, telefonnummer och eftersom man redan vet vad de arbetar med slipper man obehagliga överraskningar där. Ingen misstänker att man är sorgligt desperat utan man kan stå där och dagdrömma i lugn och ro. Om man hittar någon snygg så kollar man först upp på Facebook att han är singel och barnfri. Sen ringer man och låtsas vara intresserad av lägenheten och föreslår att diskutera affären över en lunch. Är det en dyr lägenhet i låt oss säga Vasastan finns det till och med goda möjligheter att han bjuder på maten. Genialt! Hur man ska gå smidigt från potentiell lägenhetsköpare till "oj jag hade inte råd men gift dig med mig" är en fråga under utveckling. 

Man kan också tända en liten brasa hemma och hoppas att det är snygga brandmän som kommer när man ringer 112, men det är lite mer risky.

Nu är batteriet slut på telefonen och det får vara slut på dejtingtips från coachen.