Idag har jag en sån där typisk "jag-tror-att-jag-är-gravid-dag". Ni vet, när man känner sig svullen, klumpig, mår illa och är helt övertygad om att det beror på det lilla fostret som växer i magen. När man drar upp tröjan framför spegeln ser man hur magen putar ut och man blir lycklig och deprimerad på samma gång. Eftersom man ändå kommer bli tjock (det finns ju liksom ingen undanflykt) passar man på att äta tonvis med choklad och tror att mat är samma sak som kärlek. Sen visar det sig att graviditetstestet är negativt och man fattar ingenting. Qua? Ge tillbaka min bebis!