Senaste inläggen

Av Nathalie - 28 juli 2013 13:34

Jag har varit upptagen med någonting som tydligen kallas livet. För två veckor sen packade jag och T våra väskor och tog Ryan till Frankrike och Biarritz. Jag hade mitt livs bästa vecka, men jag vägrar att skriva om det för ingen kommer att förstå. Det går inte att beskriva total LYCKA. Det blir bara cheesy och en aning skrytigt. Det får stanna i våra långtidsminnen. När vi blir gamla och senila och drabbas av Alzheimer kommer vi att ha glömt bort namnen på våra män och istället tjata om ’the time of our lives’ - Biarritz 2013.


På tal om att skryta. Sylvain Wiltord som tydligen har spelat i Arsenal är totally into me. I can tell! Vi träffades ute och jag gav honom dissen, men sen när jag fick veta att han var en rik föredetta fotbollsspelare besvarade jag varenda en av hans blickar. Tänk vad lite kändisskap kan göra. Mamma fattade ingenting när jag berättade att jag hade honom kring mitt lillfinger och sen lät honom gå. DU KUNDE HA GIFT DIG RIKT OCH FLYTTAT TILL FRANKRIKE!!!!!!! Well, jag berättade aldrig att han snart ska fylla 40. Jag vet inte om hon hade förstått kompensationsfaktorn.


För två dagar sedan fyllde jag tjugofem. I flera månader har jag förberett mig på chocken genom att ljuga om min ålder om någon frågat. Jag har med självförtroende svarat jag är tjugofem fast jag egentligen bara har varit tjugofyra och ett halvt. Med humöret på topp och ett välförberett psyke klarade jag av dagen utan en enda självmordstanke. Nu är jag redo för nya utmaningar. Hit me! Jag är oövervinnerlig.

Av Nathalie - 11 juli 2013 21:31

"Allt som kan uppfinnas är nu uppfunnet och därför är det lika bra att lägga ner patentverket" sa visst Charles H. Duell, chef för amerikanska patentverket, år 1899. Sen dess har det ju hänt en del på uppfinningsfronten. Men det finns fortfarande saker kvar att göra kan jag konstatera efter idag. Jag tog med mig handduken ut på grannområdets gräsmatta och lade mig på min favoritplats för att sola. Jippi, jag kunde riktigt känna hur solbrännan började ta form. Sen kom ett litet moln. Och ett till. Ettriga jävlar, tänkte jag och blev irriterad. Tillslut var hela himlen täckt av det där äckliga vita och jag frös. Varför har ingen uppfunnit en flygande molnuppsamlare som kan åka runt och suga åt sig vattenånga? I’m just saying – den svenska sommaren hade fått lite högre klass!


Istället åkte jag in till stan för att shoppa. Jag har sett massa snygga surfbrudar och alla har keps! Det är ett absolut MÅSTE! Jag provade olika modeller och insåg att jag var smokin' hot i den dyraste. Men hellre snygg och fattig än ful och rik. Sen gick jag ut ur butiken och tappade mobilen i stengolvet. Imse vimse spindel kom på besök och rånade mig på 1500 spänn (ja, det är vad lagningen kostar, believe me, jag har gjort det förr). Jag kunde inte låta bli att faktiskt nynna på imse vimse spindel samtidigt som jag vände på klacken, gick tillbaka in i butiken och sa: ”Hej, jag vill lämna tillbaka den där kepsen jag köpte för 4 minuter sen”. Det är tur att jag är lycklig i själen. Therese, my love, om tre dagar kvällssurfar vi i solnedgången! Då spelar ingenting annat någon roll.

Av Nathalie - 7 juli 2013 21:57

Jag och T klagar på att vi är fattiga. Oj vad vi gnäller. Det lustiga är att vi är singlar med heltidslön. Var tar pengarna vägen, kan vem som helst undra? Så här går det till (lyssna på proffsen): Igår kände vi för att dansa. Vi började på Scandic Anglais där vi drack ett glas vitt för 90 kr. Därifrån tog vi en taxi till Soap bar. Det var visserligen bara 200 meter bort men vi ville skona våra fötter, det förstår ju vem som helst, att det är oskönt att gå i klackar. Vi vägrade att kliva av förrän taxin hade kört upp på gågatan och ställt sig precis utanför entrén. Sjukt nöjda klev vi ur taxin men kom på att Sturecompagniet faktiskt skulle vara lite trevligare (ja det var en snygg kille inblandad där någonstans också). Vi tog en ny taxi tillbaka och pekade på skylten dit vi ville åka. Precis där, 150 meter åt det hållet. Chauffören gav oss en misstänksam blick och frågade vad vi jobbade med. Vi är idrottslärare, berättade T och lät sjukt nöjd, ungefär som att hon precis hade sagt att hon var gift med en oljeshejk. Vi klev ur taxin och betalade glatt 180 kr i inträde. T haltade lätt eftersom hon hade smällt bildörren i sin egen höft med förklaringen att fula gula taxibilar har världens längsta bildörrar. En liten shot blev två och drinkarna smakade mums. T tog en taxisightsing för att leta efter Collage (har man fått span på en snygg kille gäller det att ta sin chans liksom). Varken hon eller chauffören hittade. Hon planerade att ta nattbussen hem (jag är stolt över dig!!!!) men det visade sig att nattbussen inte gick under sommarsäsongen. TYPISKT!  Dyra jävla taxihelvete. För samma kostnad hade vi kunnat ta oss tur och retur till Barcelona.


Jag var inte ens bakis när jag vaknade. Inte den minsta lilla huvudvärk. Det skulle kunna vara ett tecken på att jag druckit med måtta. Eller ett tecken på att min lever lärt sig att rena blodet extra snabbt för att undvika förgiftning. Pick you choice (mamma och mormor, trust me). Jag hade bestämt dejt med F och vi gick till Vasaparken för att dansa en nybörjarkurs i Salsa. PÅ RIKTIGT!!! Jag stod där för allmän beskådan och skakade på höfterna. Jag kastades runt mellan herrarna/gubbarna som en fjäder (eller flodhäst) och hade inte en susning om vad jag pysslade med. MEN DET VAR ROLIGT!!!!!!


Och till sist en sorglig notis. Min alkoholiserade granne (jag inser att jag inte har gett henne det mest originella smeknamnet) har blivit vräkt. Hon hade tydligen hotat någon i hyresgästföreningen. Jag hjälpte henne att packa ihop sina grejer och kunde inte låta bli att blänga argt på killarna som var här för att låsa hennes lägenhet. De bara stod där med armarna i kors och väntade medan hon släpade sina saker ner för trappan. ”Hjälp henne inte” sa en av dem och hånlog. Jag blev förbannad och skällde ut honom så nu finns väl risken för att jag också blir vräkt. Hoppas inte. Jag trivs här, men jag kommer att sakna dig LENA!!

Av Nathalie - 1 juli 2013 21:10

Jag har på riktigt världens bästa pappa. Han är hjälpsam och generös så att andra får skämmas. Som till exempel när det var strejk i SL-trafiken förra veckan. Då ringde pappa och frågade hur jag skulle lösa situationen och jag berättade att jag planerade att ta tjänstledigt och campa i sängen samtidigt som jag skrev hotbrev till SL:s VD. Han erbjöd sig att ta bilen från Ekerö, hämta mig i Telefonplan, köra mig till Jakobsberg, vänta på att jag jobbat klart, köra mig tillbaka till Telefonplan, lämna bilen här och cykla hem till Ekerö så att jag skulle kunna låna ut bilen till vänner med körkort under midsommarhelgen. Hängde ni med? Typ hundra mils bilkörning bara för min skull. Jag blir tårögd och önskar att jag hade ärvt lite fler av min pappas fina sidor. För även om jag och pappa är lika på många sätt så delar vi främst destruktiva egenskaper. Till exempel vårt labila humör. Vi kan båda bli så där arga så att andra tror att vi är förrymda psykpatienter från den stängda avdelningen. Ibland blir vi arga på själslösa ting. Som när man slår i smalbenet i bordet och bara vill ta fram yxan och hugga sönder det i småbitar för att hämnas. Vi ropar och skriker högt – BORDJÄVELFANSKAPDÖ!!!! Sen får bordet arga blickar i flera veckor och ingen förstår varför. Bara jag och pappa. Världens bästa pappa.


På senare tid har jag levt som om jag vore vilket miljonärfru som helst. Jag äter räkor med aioli på djurgården, dricker uteserveringsvin och köper nya kläder för att slippa tvätta. Det visar sig både på bakkontot och på låren. Nu inser jag att det bara är två veckor kvar till min och Tess surfresa och det är kris på träningsfronten. Det blir gym och löpträning VARJE DAG i 14 dagar. Morgon och kväll. Jag måste ta tillvara på tiden. Imorgon när vi åker och badar med fritids får jag helt enkelt springa ikapp bredvid pendeltåget och simma som en dåre fram och tillbaka mellan bryggorna samtidigt som jag vaktar barnen. Och kolhydratsfri kost. Helst sån där Blå Band som man blandar med vatten. Hur många kalorier kan det vara i en pulverpåse? Typ 1 kalori. Då blir det lagom med en påse om dagen. Andra dieter som jag har i åtanke är tuggummidieten och karamellfärgsvattendieten (det måste ju vara roligare att dricka vatten som åtminstone ser ut att smaka saft tänker jag). Synd att jag har karaktär som en glupsk varg.

Av Nathalie - 27 juni 2013 21:45

Varje morgon granskar jag mig själv i trappuppgångens smalspegel. Den har varit min vän hela året eftersom jag alltid ser bättre ut i den än i min egen tjockspegel. Konvex eller konkav, inte vet jag, men jag har förstått att alla speglar inte visar samma sak. Det är som när man går på H&M och köper kläder som sitter supersnyggt och sen kommer man hem och inser att man ser ut som en överdrivet tjock flodhäst. Hur som helst, jag har kunnat stå där i trappuppgången och uttala de där orden "spegel, spegel på väggen där..." och för det mesta känna mig hyfsat nöjd. Jag har kanske inte varit vackrast i landet men jag har åtminstonde klarat mig ifrån att krossa glaset med knytnäven. Nu har min granne helt plötsligt fått för sig att plocka bort spegeln och jag tvingast se mig själv i tjockspegeln vilket gör mig på dåligt humör. Jag inser hur patetisk jag är. JÄTTEPATETISK! Jag måste vara försiktig. Vissa egenskaper blir man liksom aldrig av med. Istället växer de sig starkare med åren. Det är därför människor som närmar sig pensionen har personlighetsdrag som kan vara så outhärdliga att andra har svårt att vistas i dess närhet längre än ett par minuter åt gången. De är överdrivet arga, snåla, kryptiska eller bittra. Ålderdomshemmen kryllar av hypokondriker, mytomaner, alkoholister och de som är besatta av samlingar av olika slag. Det är svårt att tänka sig att de för ett par decennier sedan var helt normala. Det var innan kritisk blev ilsken och sparsam blev girig. Jag menar det - tänk dig för innan du befäster nya, ograciösa egenskaper. Jag har redan räknat ut mina framtidsdrag: tjurskallig och överanalytisk. Det klingar inte direkt fint i mina öron.

Av Nathalie - 23 juni 2013 21:51

Under högtidshelger som midsommar kan jag inte låta bli att drabbas av solsidan-vibbar. Josephine ”Mickan” Bornebusch vandrar omkring i Saltis och smider planer för hur hon ska överglänsa sina vänner i den oskrivna men prestigefulla vem-har-det-bäst-på-midsommar-tävlingen. Jag kan se framför mig hur regnet öser ner medan Mickan desperat beställer partytält med inbyggda solcellslampor och poserar framför digitala fotoväggar med skärgårdskänsla och lyckliga barnansikten. Jag ska skriva ett helt manus och skicka in till TV4. Vänta bara…


Jag vet inte hur det är med er men min news feed på facebook och instagram är smockfull av happy-faces och jordgubbstårtor. TITTA HÄR HUR BRA VI HAR DET!!!! Nästan som ett desperat rop på hjälp. SE HUR LYCKLIG JAG ÄR NU DÅ!!!! Jag är inte bättre själv, men ibland får jag för mig att det är så patetiskt att jag vill lägga mig ner och gråta och tagga en bild på mig själv i fosterställning. Ja, antingen det eller klippa ihop ett kollage där jag skakar hand med självaste prins Carl Philip och rubrisera det med någonting klyschigt: ”Inte för att skryta, men...”. Självklart med svenska flaggan i topp.

Av Nathalie - 19 juni 2013 21:21

I min vänskapskrets är hälsosam kost är ett stående samtalsämne. Det förs diskussioner kring de farliga kolhydraterna, det oetiska köttätandet och fett som ger hela 9 kcal per gram! Skam för den som vågar sig på det! Istället äter man barer och proteindrinkar med ”extra förbränningseffekt” och som ger ”extra definierade muskler”. Gärna Charlotte Perellis egna märke. Alla ser ju hur smal hon är, hallå skynda, drick hennes pulver innan du blir tjock! Hälsotallrikar fotas och läggs upp på instagram. Titta här vad nyttig jag är. Keso och rivna morötter. Det är väl värt en like, eller? Jag skulle inte tro det!


Andra vänner tycker om mat på riktigt. De ägnar timmar i köket för att överträffa sig själva. De slår en hollandaise med ena handen samtidigt som de finhackar primörer och provsmakar vin med den andra. De ses över ”halv-åtta-hos-mig-kvällar” och utbildar sig till hemkunskapslärare.


Själv vill jag bara anställa en kock så att jag slipper att tänka på skiten. Det är mitt number one mission när jag blir miljonär. För att minimera matlagningstiden har jag kommit på att brödrosten kan användas som fiskpinnsgrill och mikrovågsugnen funkar som potatiskokare. Andra favoriter är stekt ägg, filmjölk med musli och barnmatsburkar. Jag menar på allvar. När jag vid enstaka tillfällen får för mig att laga mat på riktigt går det oftast käpp rätt åt helvete. Som idag. Jag satt på spisen och tänkte att jag faktiskt skulle steka min mat. Sen ringde telefonen och jag glömde förstås bort den där stekpannan. Jag låg i sovrummet och fattade ingenting när brandvarnaren började tjuta och lägenheten var täckt av vit rök. Jag måste helt klart flytta på brandvarnaren från hallen till köket så att det börjar pipa i tid. Så här kan jag ju inte ha det. Spisjävel.


Jag hade tänkt skriva om hur bra jag är på alla andra hushållssysslor, men när jag för fem minuter sen hämtade tvätten upptäckte jag att jag hade stoppat någonting grönt tillsammans med det vita och mina vita kläder är numer vit-grön-fläckiga. Jag skratt-grät åt mig själv. Grannen ringde på och frågade om jag försökte bränna upp hela Telefonplansområdet. (Jag öppnade fönstena och vädrade när de satt nedanför och drack kaffe, kanske inte så smart). 


Dagens metro-horoskop: Lejonet - En dag med humörsvängningar och svartsjuketendenser och med risk för temperamentsutbrott.  


-          Humörsvängningar – check

-          Svartsjuketecken – check (vänners matlagning vs min matlagning: 1 – 0)

-          Temperamentsutbrott - check

Av Nathalie - 17 juni 2013 22:03

Idag har min kollega berättat exakt hur det går till när man föder barn inför en hängiven elevskara. Hon utelämnade inga detaljer. Vi fick till exempel veta att moderkakan ser ut som en blodig pannkaka och att läkaren snittar genom sju olika lager vid kejsarsnitt (hud, underhudsfett, fascia, muskler, bukhinna, livmoder och bukblåsa). Sen illustrerade hon olika födelseställningar med största inlevelse: ståendes, hukandes, liggandes på sidan osv. Jag skrattade så att jag grät. Sen grät jag lite till när jag kom på att: HERREGUD, ska jag behöva gå igenom det där? Jag fick nästan lite second thoughts. Och killar, tro inte att ni kommer undan. När barnet väl har kommit ut är det er uppgift att hålla i den slämmiga, blodiga klumpen (som min kollega så ihärdigt påstår att ni kommer att älska, well, det återstår att se).


Jag har tänkt på den där mamma-grejen. Tänk om jag blir en hemsk förälder. Det är min mardröm – att göra alla fel så att ungen blir helt missanpassad. Jag har stött på de flesta sorter och vet precis hur jag inte vill bli. Men jag kanske flippar så fort ungen tittar ut genom hålet och glömmer bort allt vett. Tänk om jag blir så där äckligt överbeskyddande så att barnet måste ha fullfjädrad hockeyutrustning för att få cykla på minsta lilla trehjuling. Eller en sån där bohemisk typ som sätter mitt barn i en stråkorkester och tycker att fiol är vackert på riktigt. Eller ett hälsofreak-wannabe som anser att allt annat än nyckelhålsmärkta böngroddar är livsfarligt. Eller någon av de klassiska typerna: en tigerförälder som pressar mitt barn till bristningsgränsen för att leva ut mina ouppfyllda drömmar, en nanny-förälder som använder mutor och skamvrå i alla lägen eller en curlingförälder som sopar banan så att barnet blir helt apatiskt och hjälplöst. Eller värst av allt - en stressad arbetsnarkoman som köper min kärlek för pengar och tror att barnet är lyckligt fast det helt uppenbart är självmordsbenäget. Ja ni fattar. Det finns en miljon mamma-typer som jag vill undvika.


PS. Jag hoppas att du som läser det är inte väntar barn. I så fall ber jag om ursäkt och önskar dig lycka till (det kommer att behövas, förlåt!!!). Det kommer att bli a-piece-of-cake!


PPS. HERREGUD JAG ÄR INTE GRAVID. JAG PRATAR OM FRAMTIDEN!

Skapa flashcards