Jag vandrar runt i någon sorts bubbla av likgiltighet. Jag är inte mig själv. Det måste få ta tid, säger alla jag känner. Tråkigt nog är jag det norra halvklotets mest otåliga själ. Jag lovar, jag skulle behöva gå i avslappnings-yoga, medicinsk qi gong och tänka på andningen flera gånger om dagen. Jag menar, jag står knappt ut med en sån enkel sak som att vänta på Christoffer när han låser upp lägenhetsdörren. Jag vankar runt och sliter i handtaget, stampar med fötterna och börjar kasta av mig ytterkläder till höger och vänster. Christoffer får liksom dra ut nyckeln i farten medan dörren svänger upp och jag pressar mig in. Hur ska jag kunna vänta på att hitta mig själv i det här mörkret?

Jag tror att jag har ärvt det otåliga anlaget från pappa. Han är som jag. Vi kan vara på en födelsedagsmiddag och mitt uppe i efterrätts-fasen när han plötsligt ropar ”NU ÅKER VI”. En och en halv minut senare sitter han i bilen och på den tiden har han också hunnit svepa en kopp kaffe, duka av bordet och ge alla en hej-då kram. Men jag förstår pappa. Han är liksom… effektiv. Ingenting behöver ta längre tid än nödvändigt. Med en enkel överslagsräkning kan man kalkylera hur lång tid saker borde ta och om det överskrider gränsen tappar vi båda tålamodet direkt. Pappa blir arg och jag får onaturliga svettningar. På grund av otåligheten har jag utvecklat diverse egenheter som jag tror hjälper för att skynda på saker. Till exempel tror jag absolut att det går snabbare att koka potatis om man samtidigt trycker kastrullen mot plattan och ropar ”kom igeeen nu potatis”. Och visst jobbar kassörskor lite snabbare om man stirrar på klockan (det måste vara ett armbandsur, så har man inget får man låtsas att man har det) och sedan vänder blicken mot utgången. Fast det funkar bara om man ska köpa något riktigt dyrt. Ska man köpa strumpor på H&M riskerar man iställer att råka ut för extra långsam service så det rekommenderar jag inte.

Christoffer brukar säga att jag är speciell. Ibland säger han konstig, men efter det arga ögat lägger han till ”på ett bra sätt”. Bäst för honom!